DAGENS GOASTE BILD

Första dagen på 5:2 dieten är över.
Jag rivstartade med en tvådag och den är äntligen över. Det har helt klart vart kännbart att levt på 500 kalorier. Men det gick. Hur lyckades jag utan att fuska?
Efter att jag lämnat Ella på föris så tog jag en promenad med Felix à 50 min.
Det var skönt att ha gjort det på morgonen. Jag valde att vänta med varje matintag in i det sista för att spara så många kalorier som möjligt. Jag HATAR att gå och lägga mig hungrig. Så därför sparade jag 353 kalorier till kl 20.00 då jag äntligen kunde äta: 1 gurka, morotsstavar, avokadodipp med lite minikeso och finn crisp. Detta "knep" tipsades jag om för några år sedan och för min del funkar det väldigt bra att lägga upp det på det sättet.

Efter förishämtning så hälsade vi på en kompis som har en son som är lika gammal som Ella. Barnen fick prova på att leka tillsammans på egen hand. Ella är van vid att nästan alla barn som vi umgås med privat är mellan 6 mån-1 år yngre än henne. Plussa på att hon är väldigt långt fram i talet och ett ordförråd som är helt makalöst. Så därför är det extra roligt när man träffar barn i hennes egen ålder. Det blev lite tjiv, det löste sig smidigt och senare hade de riktigt kul med varandra. Se bilden. Det märks att Ella har en storebror som lekt mycket med henne. Hon ligger definitivt i framkant på många lekar. Jättebra när hon kan förmedla all den erfarenhet i leken med andra 😀

Jag fick höra att Ella är väldigt lillgammal idag. Ärligt talat har jag inte tänkt på henne på det sättet. Men då och då kommer det definitivt ut en del konstiga saker från hennes mun. Iaf konstiga för en snart treåring att säga. Det är svårt att komma på exempel nu.
Anyhow, det var mycket trevligt med dagens miljöombyte. Vi fick med oss MASSOR av äpplen hem. Imorgon ska jag provsmaka. Nu är det nog bäst att somna innan man hinner bli hungrig igen. Men jag är så sjukt jävla nöjd med denna dag. Stolt över mig och Lisa som kirrade detta. Lisa fick till och med över kalorier medan jag valde att slicka i mig varenda liten kalori. Highfive till mig själv.

HEMMADAG

Tack Pontus för att du matade Felix imorses. Det gav mig en extra timmas sömn och jag kunde vakna av mig själv 7.30. Utvilad och redo för en ny dag.
Det är helt klart den finaste vardagsgåvan man kan få ❤
Sovmorgon går före alla blombuketter i världen.

När tonåringen farit iväg till skolan så hade jag och småttingarna en lugn hemmadag. Det var grått och regnet öste ner. Jag tände kaminen och underhöll den halva dagen. Vi läste även böcker och sjöng till gitarren en liten stund. Älskar att Vickes nya gitarrbok innehåller accord som jag kan. Pga detta har jag massa nya visor som jag kan spela. Guld!

På eftermiddagen hade jag kostplanering med Lisa. Vi är om något kanske lite övertaggade inför vår hälsoresa som vi ska påbörja imorgon. Jag har kört mammaträning med instruktör x antal gånger för att grunda min framtida kropp. Nu behöver jag även lägga om min kost, vidbehålla mammaträningen samt börja motionera. Efter noggrant analyserat vilket sätt som är bäst för mig så bestämde jag mig för att börja med 5:2 igen. Sist gav det väldigt bra resultat och jag är fast besluten på att börja med den igen. Imorgon kommer därför bli min (...och Lisas) första 2 dag.
Jag är riktigt pepp på detta då jag väger in mig på 75 kg. Jag är fast besluten på att komma i mitt livs form. Tidigare har jag lyckats gå ner genom att träna som en dåre. Men kroppen blev alltid så pajj. Denna gång kan jag grunderna bättre med bålstabilisering m.m. Det är det som jag menar med att jag vill komma i mitt livs form. Jag vill grunda och bli stark. Inte få ryggproblem pga träning. Givetvis vill jag även lätta en del. Äsch, ni kanske förstår hur jag menar? Pontus anmälde sig frivilligt när jag berättade om våra planer. Han hoppade på tåget direkt. Så antar att det är vi som kommer se ut som Barbie och Ken nästa sommar. Sa jag att jag eventuellt kunde vara något övertaggad?
HAHA!

FELIX DOPDAG

Denna helg firade vi Felix dopdag.
Själva ceremonin hölls i S:t Helenakyrkan och det blev precis så vi önskade. Ett mindre dop med de absolut närmaste inom familjen. Mycket sång och musik. Systrarna Rehn kom och bistod med helt underbart pianospel och sång. De är så otroligt musikaliska och jag är så tacksam över att de ville ställa upp.

Vi hade i vanlig ordning ett gästspel från Grästorp som präst. Pontus morbror Christer döpte Felix och han är inte riktigt som andra präster (?). Eller så känner han oss för väl (?). Men jag tycker inte han mosar på med för mycket prat om Gud. En del präster kan ju predika obehagliga (enligt mig) haranger. Men morbror C fokuserade på den berättelsen om barnen som blev ivägkörda men som Jesus sa, stopp. Alla barn är välkomna hit. Det kändes lagom.

Efter ceremonin bjöd vi in till kalas till vårt hus. Smörgåstårta i allt för stort överflöd dukades fram. EN tårta gick åt totalt... vi hade TVÅ! Men jag skickade med faddrarna hur mkt smörgåstårta som helst hem. Skönt att bli av med det.

Felix fick jättefina doppresenter: en haglöfs handväska, utflyktslåda + flaska, snuttefiltar, kaninblomma, träd planterat i hans namn, barnservis i bambu (plastfritt), snickarset, pengar, muminbestick, knapptavla (får visa bild senare).

Hela vår familj är verkligen så tacksamma för denna dag. Det var precis såhär vi önskade att fira vår Felix.

Det bästa av allt var att Felix fick sina faddrar på pränt. Nu är faster Lisa och hennes Aron ansvariga för Felix religiösa uppfostran mohaha 😀

DONE FOR TODAY

Vi rodde denna dag i land, jag och Pontus. Pontus har fått göra grovjobbet med att dammsuga, torka golv, damma, ruska mattor och säkerligen mer saker som jag inte vet om. Han kan han, min kille.

Ikväll så lekte vi kurragömma när Felixo hade nattats. Det finns ingen större utmaning att leka kurregömma med en 2 åring. Hon gömde sig på samma ställe hela tiden. Alternativt bara la händerna framför ögonen, då tror hon att hon inte syns. Pontus var inte bättre han som hände sig på ena sidan av en malmbyrå.... NÄR DET VAR MIN TUR ATT LETA!
Haha, ja ni hör ju standarden på lek haha.

Kvällen avslutades med att jag satt i fotöljen och tittade på när Pontus skurade vardagsrumsgolvet.

FYNDAT EN BUMBO

Idag var jag och köpte en grön bumbostol med bricka i nyskick av en tjej i Stöpen för 150 spänn. Helt okej tycker jag!

I övrigt har jag nästintill spenderat mer tid utanför hemmet än i. Mammaträning i Vasastan. Elins Esplanad och bytte klänningen mot kjolen. Igår hittade jag inte kjolen i butiken igen.

Sen hem en sväng för att städa/duka/dekorera. Efter det iväg igen för att handla mer dekorationer, läsk och kaffe. Nu är vi nog kittade inför imorgon.

KONSTEN ATT LETA EN DOPOUTFIT TILL SIG SJÄLV TVÅ DAGAR INNAN SJÄLVA DOPDAGEN...

Ikväll for jag iväg till Elins Esplanad efter middag och pyttelite dans till Samir och Viktor (jepp, vi har kommit till det stadiet i våra liv). Tack och LOV för kvällsöppna butiker. Jag betade av en del affär.
Gina Tricot som jag inte vågat sätta min fot på sedan jag blev gravid med Felix. Inget passade. På MQ hittade jag en jättefin knallgul luftig kjol av modell längre. Men när den kom på så såg jag mest ut som en överkörd banan *suck*. Cassels är så rörigt tycker jag så det blev mest snurr inuti den butiken. På H&M tog jag med mig ett gäng kläder till provhytten. Jag hittade en jättefin kjol som jag tog med för att prova. Men där inne kunde jag konstatera att stl 40 inte ens passade. Antagligen skulle jag komma i en stl 42 och vara superbekväm i en stl 44. Ärligt? Jag är mycket medveten om att jag fortfarande har massor av spår kvar från min graviditet. Men det måste ha hänt något med H&M storlekar?
Är inte alla storlekar liiite mindre än vad de en gång var?

Jag gick från H&M med en vadlång mönstrad klänning som jag tyckte var söt och kanske trollade den bort något kilo eller två. Men när jag kom hem insåg jag att klänningen gav motsatt effekt.
I-landsproblem, jag vet... Men vad f-n ska man sätta på sig? Jag köpte iaf nya håll-in-magtrosor. Bästa köpet på länge. Mina gamla är för små haha.
Så nu är jag tillbaka på ruta ett.
Hela familjen kommer ha nya kläder på sig och vara fina. Kanske inte Pontus men han kommer ändå bräcka oss med sin stiliga kostym.

Lurar på att svepa in mig i ett vitt lakan à la Ceasarstyle, kanske fästa ihop tyget med en guldbrosch? Känns som det kanske kan bli en ny trend annars.... för nyblivna mammor?

När jag kom hem efter min otroligt lyckade magtroseshopping så sov alla barnen och vi genomförde vuxenmys på bästa sändningstid. En Diaz/Lopezkomedi och med gemensamma krafter lyckades vi trycka i oss en stor påse Polly och en chipspåse på mycket lite tid.
Stundvis med varsin telefon i handen.
Jepp. Fredagsmyz. Natti!

DON´T USE THAT WORD

Om man läser Bloggbevakningen och Magdalena Graafs blogg så kunde man nyligen läsa om ordet "indian". Det blev en riktigt vidrig hatattack mot MG i samband med detta.

Är ni nyfikna så kan ni läsa mer här

Detta inlägg kommer inte handla om skuldfrågan i just denna händelse.

Utan kring ordet: indian

Bakgrunden är alltså att ordet indian är ett hittepå ord från nybyggarna som erövrade deras land en gång i tiden. "Indianerna" själva kallar sig för ursprungsbefolkning. 

Vilket stämmer på pricken vad de är.

Alla som har koll på historian vet nog att "de nyanlända" inte var där först.

Jag skäms, för att jag inte hade koll på att ordet indian upplevs som ett kränkande ord.

Givetvis benämndes de som ursprungsbefolkning i skolan men jag reflekterade aldrig över detta.

Inte ens i vuxen ålder.

Men jag köper det rakt av.

Jag om någon vet hur kränkande det kan kännas att få höra ord som sårar.

Under min uppväxt fick jag höra att jag var en "guling" och äldre barn brukar nynna på en trudelilutt för mig. Gärna i kör med sina kompisar så att det blev lite mer kraft i det.

Ett yngre barn vid min busshållsplats brukade kalla mig för svartskalle och neger och jag visste att barnet hade fått de åsikterna från sin pappa.

(undrar på varför jag avskydde att åka buss).

När jag var ännu mindre fick jag lära mig en ramsa i skolan som jag inte förstod innebörden av:

- Pappa kines, mamma korean, stackars lilla barn

Denna ramsa sa man samtidigt som man drog upp ögonen till smala små springor.

Många blir väldigt upprörda av att bli tillsagda och vill gärna hävda sin rätt med:

"jag känner en mörkhyad person och hen tar verkligen inte illa upp att bli kallad neger"

"mörkhyade människor kallar sig själva för neger"

"mörkhyade människor kallar varandra för neger"

Då kan jag säga som såhär, att om en person väljer att kalla sig själv för neger.

Så är det upp till den personen, men då är det också enbart DEN personen som får säga det ordet.

En vit människa saknar helt den rättigheten att säga så.

Än idag blir jag ARG när jag hör någon säga "neger och negerboll".

Som att det ska vara en mänsklig rättighet att få säga det.

Ord sårar, och bara för att man har sagt ett visst ord i x antal år så behöver det inte betyda att det är rätt. Kvinnor fick inte rösträtt i Sverige förrän år 1919.

Dessförinnan är jag säker på att det fanns många män som var motståndare till att kvinnors rättigheter i samhället skulle genomdrivas. Men det betydde inte att det var rätt.

Saker och ting förändras.

Människor blir mer pålästa (tack och lov).

Kan vi bara enas om att inte använda ord som kränker andra.

guling, svartskalle, neger, taliban, lappjävel och nu även indian.

Det finns många fler ord men jag tror ni förstår min poäng?

Människor som fortsätter hävda sin rätt att få säga dessa ord är enligt min mening puckade (smyg-) rasister som inte har så mycket medmänsklighet i kroppen.

För har man det, så vet man att med mycket små medel kan man göra ett aktivt val att inte kränka/såra andra människor.

Antar att urinvånarna i USA tycker att Trumps politik är ganska ironisk.

"Bevara Sverige svenskt" är också ganska ironiskt.

Ingen försöker ta ifrån svenskarna "midsommaraftons små grodorna" eller tvinga bort surströmmingen. Ingen är intresserad av att få bort helsvenska traditioner.

Men att "bevara Sverige svenskt", innebär det att dessa människor vill ta bort alla importerade livsmedel och traditioner från omvärlden?

Trist att inte längre fira Lucia, eller att äta allt gottigt som svenskar har anammat från omvärlden.

Såvitt jag vet så växer det inte alltför många vattenmeloner i Sverige.

Äsch... nu trillade jag in på ett STORT sidospår.

Det blir ofta så när man skriver om ett ämne som berör.

Sammanfattningsvis:

Jag hade ingen koll på att man inte ska använda i*dianordet.

Men nu vet jag!

Jag gör ett aktivt val och byter ut det till Amerikas ursprungsbefolkning.

Så enkelt, så smärtfritt.