GOMOJJJON

God morgon God morgon!
Jag känner mig klämkäck och utvilad idag. Idag gick vi upp i tid och myst runt här hemma innan föris. Nåja en långdragen maktkamp uppstod vid frukostbordet. Mellan mig och Ejja såklart. Men jag väntade ut henne innan jag började ställa krav på riktigt. Vips så har hon gjort det hon ska.

Det är nämligen som så att hon har börjat leka med medicinvattnet. Det serveras samtidigt som en skål med flingor och det sölas med händer och grejer i glaset. Då och då välts det ut, ibland med flit och ibland av misstag. Min lösning är därför att servera henne medicinvattnet innan frukost. Inget medicinvatten, ingen frukost och frukost vill hon ha. Win-Win!

GLAD BEBIS, BEBISTRÄFF OCH PROPPENDEBUT

Käre Felix vaknade tidigt som vanligt.

Klockan var runt 6 när han ville äta, men sen somnade han om och vaknade någon timma senare.

Men då han bara var glad, sprallig, pratig så fick han ligga bredvid mig och så fick jag blunda lite till.

Underbart!

MEN, man kan inte "bara" blunda en liten stund extra på morgonen om man har tider att passa.

Det blev istället stressigt som f-n och jag har ingen annan att skylla på än mig själv.

För första gången ever (?) så borstade inte Ella sina tänder denna morgon.

Hon fick också dispans på att inte dricka sitt medicinvatten denna morgon.

Istället för att hon som vanligt brukar gå så bökade jag ner bägge barnen i syskonvagnen för att det skulle gå fortare att ta sig bort till föris (ja, jag försöker få in detta ord istället för dagis).

Efter lämningen på föris så åkte jag och Felix ut till Ryd för att hänga med mammor + bebisar.

Kul att se alla killarna tillsammans igen.

En av killarna var det ett tag sedan jag såg och han har likaså de andra två växt en del.

Jag hann med ett litet röjj hemma innan Ella skulle hämtas hem.

Skönt, för snart ska vi ha dopkalas här hemma och då är det skönt om det kan se rent och fint ut.

Ella målade sin tack teckning till C (granne) och lite senare gick vi över och lämnade den.

Ella och grannpojken fick "leka" en liten stund innan vi for vidare till:

PROPPEN

Ja, det var x antal år sedan jag besökte en Propptillställning.

Vicke körde Proppen stenhårt i många år.

Han har många plakat därifrån.

Numera är det Ellas tur.

Först värmde hon upp på lekplatsen.

Vi hittade tyvärr inte Ellas nya fotbollstrumpor.

Så hon fick springa i sina knästrumpor.

Egentligen skulle Pontus springa med henne.

Men när han kom till Billingen (åkte i varsin bil) så var han verkligen inte "rätt" klädd medan jag var klädd i sportkläder från topp till tå... Så jag fick "springa" min första kilometer sedan Felix hamnade i min mage.

Så hur gick det för Ella?

Kan 2 ½ åringar springa Proppen?

Det gick fint för Ella.

Hon fångades upp av situationen och löpte på fint i strålkastarljuset.

Men när hon kom till första backen så sa hon "ja äjj så tjött i mina ben, ja måtte vila".

Det var okej med mig också att gå upp för backen.

Men så fort hon hade fått ner andningen igen så körde hon på.

Alltså hennes springstil är ju för go.

Knubbiga ben och hela tiden titta åt alla olika håll.. förutom rakt fram.

Hon blev såklart trött i benen så även snubblig.

Men med ca 300 meter kvar så dök hennes pappa upp och hejjade.

Då fick hon mer fart.. och med ca 200 meter kvar så avslöjade jag att man kunde köpa festis i kiosken. Då fick hon ytterligare lite fart och med ca 100 meter kvar så såg man alla människor och då blev hon glad och sprallig igen.

Så sammanfattningsvis så sprang hon bra mycket mer än vad jag trodde att hon skulle göra.

100spänn på att hon kommer ha "ont" i benen imorgon haha.

ÄLSKADE ELLA, TÄNK OM MAN KUNDE SKYDDA DIG FÖREVIGT

Dagen började bra för nästan alla.
Pontus hade en sån kraftig migrän så han kom inte upp ur sängen imorses. Han har sovit nästintill hela dagen (kommer till det senare) i ett mörkt sovrum.
Jag har aldrig haft migrän, bara kraftig skallebank enstaka gånger. Så kan inte ens föreställa mig. Men det verkar onekligen skitjobbigt.
Vid lunch gick jag upp med vatten och värktabletter.

Dagen med småttingarna har vart väldigt bra. Ungefär halvvägs gav jag mig själv en klapp på axeln. Det har vart en sån där perfekt dag då man hela tiden legat steget före. De dagarna är sällsynta, men när Ella kommer med klagande röst "ja äj sååå hunjig". Nämen varsegod att slå dig ner vid matbordet. Lunchen är serverad kunde jag kontra med då. Efter lunchen har vi skapat en rutin med att Ella får slå på tv:n och kolla på lek med oss. Vi skapade den när hon slutade att sova middag. Hon var ändå trött och fick därför ta det lugnt framför tv:n. Inser att den rutinen bara hängt med. Min syster gav lite pekpinnar sist att hennes barn fick minsann INTE titta på tv så mycket som Ella. Tur att jag inte utger mig själv för att vara den perfekta mamman ;-)

Framåt 14.00 börjar jag tänka tanken på att ta fram hårborsten och iaf reda ut trasslet innan jag ska besöka min frisör 16.15. Men då vaknade Felix och ville ha mat. Inga problem tänkte jag, smidigt styr man bort tankar om att borsta håret.

Jag har precis hämtat upp bebis och tagit oss ner för att göra en flaska. Vi satte oss i fotöljen då vi hör ett brak från Ellas rum följt av en kort microsekunds tystnad och sen skrik. I vanliga fall brukar jag avvakta då det nästan alltid handlar om att någon leksak åkt ner och hon är helt förstörd för att den fastnat. Men denna gång gick jag upp direkt. Något på skriket kanske?! Mammakänslan? Hederlig magkänsla? Något fick mig iaf att lyfta på röven direkt. Synen när jag kommer in i Ellas rum och ser att hon ligger på marken på något konstigt sätt.......

Snabbt lägger jag ner Felix på Ellas säng, tack och lov skriker han inte då han hux flux blev utan mat. Tar upp Ella från en blodpöl på golvet. Inser att det är skarpt läge. Ropar högt på Pontus som tack och lov hörde direkt på mitt tonfall att det är på allvar. Ger honom direktiv att hämta en handduk och hämta C (vår granne som jobbar på akuten). Handduken använde jag som tryckförband mot det sår som pumpade ut blod i bakhuvudet och Pontus kom strax därefter tillbaka med C.
Jag är så innerligt tacksam för att jag inte var ensam vuxen hemma och för att det var Pontus och inte Vicke. Skönt att bespara Vicke den åsynen. Jag är även så galet tacksam över att C var hemma (hade precis sett honom i trädgården).
För det var svårt att veta vad man skulle göra när allt var blött av blod och man visste inte om man ens kunde ta bort trycket mot såret för att titta när handduken successivt blev helt blöt.
Det var så skönt när C kom och styrde upp och undersökte. Jag vågade släppa på handduken i hans närhet så han fick titta.
Utgången var inte så stor som man kunde ha trott när man såg situationen. Jag blev paff att det var så "litet" hack. Några cm bra. Men det glipade otäckt och jag var tvungen att titta bort för att inte bli yr.
Inga skelettdelar syntes, "bara" fett som såg ut som ben. Huvva!!
Det är därför inte jag skulle klara av att jobba inom vården. Hur klarar man sånt här? Jag har en kompis som jobbar på sjukhuset. Djupt impad. Mitt jobb känns så futtigt om man jämför med vårdpersonalen jobb.

Ella hade ont, var skärrad och rädd.
Hon tittade då och då på allt blod som fanns på golv, textiler, på hennes fötter.. på mina ben och armar. Då blev hon ännu ledsnare. Efter ett tag bad hon mig ta av hennes rosa kofta som var helt nersölad. Då blev det lite bättre för henne.
Tack vare C slapp vi åka in till akuten och vänta. Det var tydligen ovanligt mycket där just då så det var oerhört tacksamt.
Han kunde limma ihop såret och tejpade sedan över det. Därefter så släppte det för Ella. Hon började leka igen och var som "vanligt". Jag föreslog för Pontus att jag skulle avboka min tid hos Jennifer. Men han tyckte jag skulle åka. Så utan att duscha, borsta håret, sminka eller byta om sprang jag ut till bilen med tights, lite för urringat linne, pissetofflor och håret som ett skatbo mitt på huvudet. Jag kände mig sååå fräsch när jag kom inspringandes på Salongen 20 min sen.
Men det var skönt att komma iväg på denna tid som jag hade sett fram emot. Pontus visste att jag var orolig så han skickade uppdateringar med bilder på våra fina barn. Det var roligt att träffa Jennifer igen. Sen vi sågs sist har två bebisar kommit till världen. Vi hade mycket att tala om, som alltid.

Min mob plingade till när jag precis var klar. Ellas magmedicin var slut, så var bara att åka förbi apoteket och hämta ut en ny. Men det var bra, då kunde jag köpa en sån där nu-jävlar-ska-alla-trästickor-ut-ur-foten-grej som VC tipsade om.

Jag kan även handlat en ny ponneyhäst till Ella för att hon var så modig förut.

Min fina älskade Ella. Kan man vira in henne i bubbelplast? Jag vill göra det med alla mina barn. Jag vill inte att någon av dem någonsin ska behöva ha ont igen. Inte en endaste bloddroppe vill jag att de ska spilla, inga fler brutna ben eller sprickor i kroppen, inga fler tarmsystem som inte funkar. Listan kan göras oändligt. Nu får det väl vara nog?
Vickes tränare har bestämt tillsammans med oss föräldrar att han kommer få fortsätta avstå matcher då han har så ont i bägge sina schlatterknän. Nyss var det bara ett, nu är det två. Förutom det har han börjat få problem med foten. Ella ska läka och givetvis fortsätta med sin medicinering. Hennes läkare var inte nöjd med de knappa framstegen som hänt. Så dosen har trappats upp. Jag själv har precis tagit den första kontakten ang. Hjälp mot Pms, vilket jag dragit mig för länge. Under graviditeten var det helt underbart att slippa dessa symptomen i 9 månader. Sen har jag ett kommande cellprov + att jag borde gått och tagit ett blodprov för typ en månad sedan. Men drar på det.. vill inte. Ligger sånt på mitt ansvar att boka in brukar jag oftast skita i det (spruträdd). Helt helt sjukt, vad vi är sjuka hela tiden. Blä. Bajs. Korv.

Imorgon ska Ella få gå över med en teckning till C. Jag ska pussa och krama på mina småttingar extra mycket. Jag ska även skicka ett hyllningsmess fullt med kärlek till Vicke. Skit i om man får tillbaka ett kort svar. Antagligen "ok " lr liknande.
Jag ska bli en ännu bättre mamma. Förebygga det som kan förebyggas. Lära ut kloka grejer. Inte svära. Jag ska bli bättre på att visa min uppskattning gentemot mitt livs kärlek. Han är bäst. Utan honom skulle jag inte ha någon livskvalité att tala om. Jösses vad den mannen har berikat mitt liv.

Jag är ledsen över alla sjukhusbesök vi gjort de senaste 3 åren. Som jag skrev tidigare... räcker det inte snart? Samtidigt så får jag en rejäl skopa dåligt samvete. Vad ska jag gnälla över? Ingen i familjen är allvarligt sjuk. Jag vill inte ens skriva ordet på den sjukdom som jag fruktar allra mest. Men givetvis så har många människor det mycket värre..

Ja, jag är blödig och sentimental idag.
Men det får man också vara ibland.
Var snäll mot dig själv och alla andra.

RAKT IN I KAOSET IGEN

Innan vi checkade ut från hotellet idag så reflekterade jag över att det kändes så konstigt att kunna ha tröjor på sig så pass länge som jag haft utan att behöva byta pga bebiskräks.
Det tog inte lång stund innan jag genomförde första tröj- och byxbytet hemma pga bebiskräks.

Men vi backar bandet lite...

På stationen fick jag och Vicke ett härligt välkomnade.
Pontus, Ella och Felix stod vid spåret och väntade på oss.
Ella mantrade "välkommen hem" och vi fick en fin teckning av henne.
Mysigt. Även fast vi vart borta en kortare stund och knappt hunnit börja sakna så var det skönt att se allihopa. Ella hade foten full med träflisor som sitter riktigt djupt.
Området är helt rött och infekterat och har börjat vara.
Två fliser har kunnat tas bort idag, med våld.
Usch, det känns inte bra.

Inga fler fliser kan tas bort, iaf inte av oss.
Det gör för ont och vi klarar inte av att hålla fast henne.
Vi förstår att vi borde, men det går inte.
Jag ska ringa VC imorgon och fråga om råd hur man kan gå vidare.

Felix hade tydligen haft väldigt svårt för sin farmor och mest vart ledsen så fort hon försökte ta honom. Det var något nytt, vi är så vana vid att han bara sitter och ler och skrattar med alla, för honom okända människor. Så visste inte ens om att han kunde vara reserverad.

Tvättberget kändes som mil rakt upp i luften och Vickes logistik strular.
Han ska vara hos sin pappa denna veckan, men jag behöver tydligen ställa upp och skjutsa till matcher då pappans bil lagt av. Sen har pappan lyckats boka in Vicke på två matcher (onsdag och torsdag) i Sandhem och Hjo.
Jag blir matt bara av att tänka tanken att behöva dra med småttingarna till Sandhem.
Matchen börjar 18.30 och är troligtvis färdigspelad ca 20.00.
Sen vänta på eftersnack och dusch innan vi kan fara hem (en timma bilresa hem).
Vi kanske är hemma 21.30.
Jag hoppas att det inte blir så, att bilen hinner lagas.

ÅRETS TRIPP TILL LISEBERG UTAN PONTUS OCH SMÅTTINGAR

Vicke och jag for till Göteborg för årets släktbesök på Liseberg.

Vi hade bokat en natt på Quality Hotel Panorama på kvällen och såg väldigt mycket fram emot sovmorgon och hotellfrukost. Kanske mest jag, men även Vicke är ett stort fan av hotellfrukost.

Jag hade lyckats boka tågbiljetter till oss två t/r för 200 kronor.

Det tyckte jag var himla billigt och bra.

Men jag var ändå nervös över eventuella förseningar och stopp i trafiken.

Resan ner gick finemang.

Enda problemet var att jag inte lyckades somna på tåget.

Men sen har jag ganska svårt för att somna, under transport.

Vi anlände till Göteborg prick 10.00.

Vi köpte varsin macka på Subway och traskade mot vagnen.

Vi passerade en grupp spårvagnskontrollanter på cirkus 8 stycken.

De jobbar alltså även på lördagar klockan 10.00.

Det känns som de lyckades överraska en och annan på vagnarna.

10.30 hängde vi på låset till Liseberg, köerna var redan långa.

Jag hade givetvis köpt förköp online och därför hade vi redan våra åkband på handlederna.

Sjukt smidigt.

IDOL- Jesper hälsade oss välkomna och jag blev något starstruckt.

Det var näääästan att jag tänkte trycka upp kameran för en groupie.

Men av hänsyn till Vicke så lät jag bli haha.

Jag älskar att hänga på låset till Liseberg.

Då kan man gå till värstingarna och stå en bråkdel av den tid man vanligtvis får köa.

Vi valde att börja med Valkyria:

Jag har inte riktigt hunnit känna efter.
Men, jag tror att Valkyria kan vara min nya favorit på Liseberg.
Det "värsta" med den enligt mig, var den branta backen upp.
Jag är höjdrädd och hatar detta moment.
Men när vi väl stannade till där uppe och började luta ner för att sedan släppas.
Ja, det var mest roligt. Kittligt i magen.
Jag tycker att Helix sån jätteloop när den först saktat ner för att sedan accelerera upp i jättefart är asotäck. Läskigare än något i Valkyria.

Men läskigast av läskigast på Lisebergshjulet.
Så vidrigt.
Långsamt går det, ibland stannar man helt.
Det gungar lite lätt och höjden är vidrig.
Om jag väl kommer upp i en sån brukar jag ALLTID ligga på golvet, nästintill i fosterställning och gråta. Jag skojar inte. Fråga Vicke och Pontus om ni inte tror mig.

Mitt i dagen pausade vi.
Vicke hade fruktansvärt ont i bägge sina knän och jag var helt slut efter att gått upp strax efter sex med Felix.

Vi bestämde oss för att gå till hotellet och checka in.
TUR var väl det, för när vi checkar in vid 16 så visar det sig att de inte hade vår bokning.
Choice hade vår bokning och mina bonuspoäng var redan dragna (bonusnatt).
Men själva bokningen var inte skickad till hotellet.
Hotellet i sin tur löste det, men de hade TVÅ rum kvar.
1 vanligt dubbelrum och ett "snarkrum" vilket var två enkelrum med en dörr mellan.
Vi valde dubbelrummet.
Efter att vart i receptionen en lååååång stund så traskade vi upp till vårt rum.
Redo att slänga oss i varsin säng och vila upp oss.
Men när vi öppnade dörren så låg det glassplitter på golvet då en sån choicetavla hade åkt i golvet och gått sönder.
Det var bara att ta med all packning och stackars Vicke till receptionen igen.

Vi fick till slut vår efterlängtade vila på hotellrummet.
Vid 19.00 var vi tillbaka på Liseberg, stärkta av vilan och åter fräscha.
Vi fick tips av receptionisten om en genväg som gick betydligt snabbare så Vicke behövde inte gå riktigt så långt denna gång.
Vi hann äta med allihopa och sedan tog jag med mig Vicke och Agnes till Helix.
80 min kötid sen kom vi fram. Men då var klockan 21.30.
Valkyria och Helix stängde kort därefter pga fullbelagt för kvällen.
Så vi åkte Atmosfear en gång och uppsvinget sen hade Vicke åter så ont i bägge knäna att han visste inte vart han skulle ta vägen.
Vi delade på en pommestallrik och tog en taxi tillbaka till hotellet.
350 spänn betalade vi för en sträcka på ca 800 meter.
Men taxichaffören åkte runt halva stan.
Märkligt, jag köper att Korsvägen är lurigt.
Men inte så lurigt att man behöver åka ut mot Örgrytet och Mölndal va?
Vi var inte ens vid Liseberg utan hade tagit oss bortanför Universeum.

Jaja, till hotellet kom vi och jag betalade gladeligen för taxin bara för att slippa se Vicke ha så ont.

NÄR MAN SKA HA EGENTID PÅ STAN

Vi tog bussen ner till stan. På Så vis kunde vi i princip gå på utanför hotellet. Det var inte långt ner till Korsvägen men kan vi spara på Vickes ömmande knän så gör vi det. Vi började med att låsa in vårt bagage på centralstationen. Sen blev första stoppet H&M. Tanken var att vi skulle shoppa till Vicke. H&M är ingen butik som faller tonåringen i smaken längre. Men vi gick ändå in en sväng. Mycket riktigt så ratades ALLA kläder. Men så såg jag en kostym och kom att tänka på att det snart är dop för Felix. Vid det här laget så hade Vickes knän kollapsat och han hade sååå ont stackarn. Han fick dispans att gå ut och sätta sig och vila.

Men där tog vår planerade shoppingtur slut. Jag hade tänkt att vi skulle kolla om tonåringen kunde ha kläder från NK. Men han klarade inte av att gå några extra sträckor. Så vi valde att gå och äta lunch. Sen var det dax att bege sig mot Centralen.

DAX ATT GÖRA STAN..