Sprinterpöjk

Idag var det dax för Billingehusloppet för sonen.

Han var anmäld i P12 klassen på 3,5 km vilket ifs var 3 år äldre än han själv men det fanns inte så mkt alternativ då han inte ville springa knatteloppet på 1,6 km.

Nervös kille får hjälp med nummerlappen

Komiskt nog hade fotbollskonkurrenterna ställt upp och sonen hamnade mitt bland dem.

Hjärtat uppe i halsgropen när jag ser att sonen hänger med i en extrem startspurt.

Tanken var "hur f-n ska han orka hela vägen nu"

Men det gjorde han, och han kom in på en 17:e plats på 16:59 minuter.

Jag och hans pappa stod på slutsträckan och ropade och hejjade på honom det sista.

Alltså den reaktionen, uppenbarligen så var han redan i en spurt men när sonen hörde oss hejja så tittade han snabbt upp på oss, man såg att han växte 10 cm och jäklar vad han drog på det sista.

Väl inne i mål var han helt färdig, vilket är förståeligt.

Men jag var så stolt över honom.

Uppenbarligen var han bland den yngsta deltagaren i startgruppen.

Men ändå gör en sån presentation- mållös!!!!

MVH STOLT MAMMA