Korvstroganoff m. Råris kryddat med pepparrot och toppat med persilja
Sonen och jag kom överens om att ge denna rätt 6 poäng av 10.
måndag 30 november 2015
torsdag 26 november 2015
Lax m. avokadosalsa
Är inget större fan av lax som inte är rå...
Men potatisen och avokadosalsa var 10 poäng
Erkänner: SMIDIGT!
Innan Ella kom till världen förespråkade min syster en adapter för att sätta fast bilstolen på barnvagnen. Tipsades även av andra...
Men jag var väldigt vrång och menade på att om jag hade klarat mig utan detta hokuspokus 10 år tidigare med sonen så klarade jag mig även nu.
Men en dag stod vi på babyproffsen och slängde med denna adapter.
Idag testade jag för första gången.
Först var vi på Elin´s esplanad och det var ju klockrent då Ella stensomnade innan vi ens hann sätta oss i bilen. Att slippa ta upp och tillbaka henne var ju klockrent. Vi åkte sedan vidare till Stallsiken!!
Kan vara ett av de bästa köpen vi gjort till Ella (?)
tisdag 24 november 2015
New dress
Idag hälsade min kära kollega Lise på oss och med sig hade hon en jättefin klänning med sig till Ella.
1:a dagen med matkasse
Vår matinspiration har tagit slut så vi bestämde oss för att beställa matkassar istället. Vi jämförde mellan Linas matkasse och Icas och bestämde oss till slut att pröva Ica kvantums matkasse :)
Än så länge känns det otroligt smidigt.
måndag 23 november 2015
ÄLLA
Ella är 25 dagar, vilket är helt sinnes då det känns som hon funnits i evigheter.
Kom på att jag faktiskt kan andas nuförtiden.
Det var bland det jobbigaste att vara gravid:
att luftvägarna nästan var igentäppta 24/7 .
Men nu kan jag faktiskt andas igen!
Det måste man ändå få jubla över.
torsdag 19 november 2015
Kärleksmums i kärlekens tecken ❤
Tänkte baka kolakakor, häxgodis och morotskaka med... Men kom på att jag inte är någon supermänniska så sket i det ;-)
onsdag 18 november 2015
Shoppingtur
Idag har vi gjort stan, jag och Ella :P
Shoppat julklapp till storebrorsan och julklänning till Ella!
tisdag 17 november 2015
SORG
Häromdagen nåddes vi av väldigt tråkiga nyheter.
Sonens farmors hund har avlidit efter att de upptäckt långt framskriden cancer.
Då sonen vart mycket fäst vid hunden var det svårt att veta hur man skulle berätta.
Vi valde att avvakta tills han vart i skolan och sen fick sonens pappa berätta den tråkiga nyheten.
Den sorg som sonen upplever är inte lätt.
Jag googlade på barnsorg och fick fram information om att man aldrig ska förminska ett barns sorgearbete utan att man ska stötta genom att lyssna och finnas till hands.
Jag hittade även ett tips om att försöka förstå de faser man går igenom vid sorg:
| Chock Den första känslan som upplevs är chock. Det är kroppens sätt att hantera nyheten som sinnet inte kan acceptera. Psykiskt känner sig personen som ett vrak. Alla reagerar olika - vissa kan gråta okontrollerat - andra helt dra in ett skal. Effekten av en chock kan pågå allt från några timmar till några dagar. Det är bäst att under denna tid, vara skonsam mot dig själv och barnen. Att komma ihåg att du har drabbats av förlusten av en familjemedlem. Avfärda inte det eller försöka att tona ned tecken på sorg. Försök inte att få dina barn att sluta gråta över sin hund. Det är viktigt för dem att få uttrycka sin sorg, och de lär sig att göra genom att följa ditt exempel. Det är också viktigt att inte lyssna då någon säger att det var ”bara en hund” – köp en ny! . Din hund kan mycket väl ha varit ”bara en hund” för världen utanför, men för din familj var han en mycket speciell familjemedlem. Ilska Efter att den första chocken av förlusten har bleknat, är nästa steg i sorgeprocessen - ilska. De flesta människor som sörjer leta efter någon att skylla på. Det kan vara föraren av bilen, den som lämnat grinden öppen eller veterinären, som inte kunde göra något för att rädda hundens liv. Ilska är bara ett annat sätt att hantera förluster, men det är viktigt att inte fastna i detta skede. Och ilskan kommer i alla fall inte att ge dig din hund tillbaka. Skuld Det finns ofta mycket skuldkänslor inblandade i förlusten av ett husdjur. Man kan bli besatt av tankar på vad det kunde ha gjorts för att förhindra detta dödsfall. När ett djur måste avlivas, finns där alltid litet tvivel, även om beslutet att gå vidare är uppenbarligen den rätta. Men det kan också kännas som det sista sveket mot ditt djur låta det falla in i en evig sömn. Då är det viktigt komma ihåg orsaken till detta beslut. Om din hund avlivas kan det vara ett sätt för denna att sluta lida och få avsluta sina dagar på ett värdigt sätt. Depression Detta är i särklass längsta etappen i sorgeprocessen. Nu förnekar du inte längre det skedda, du hoppas inte längre på ett mirakel – att vakna upp en morgon och din hund är där., såsom allting bara hade varit en ond dröm. Detta är det stadium där du bara saknar hunden eller känner dig ledsen att hon inte längre finns. Många människor är förvånade över hur djup sorg de känner! Många förväntar sig, att eftersom det inte är en person som avlidit, att de ska komma över sorgen snabbt. Tankar som dessa är inte endast orealistiska, de är också orättvisa. Det är just det som gör det så underbart att ha djur- deras villkorslösa kärlek, lojalitet och kamratskap. Och för dem vars hund har blivit deras viktigaste följeslagare kan denna del av sorgeprocessen vara allt tidskrävande. Godkännande Detta är ett helande skede av sorgeprocessen. Nu blir du äntligen av med smärtan. Hunden är fortfarande saknad och du tänker på den ibland, men i allmänhet nu mera med uppmärksamhet än med sorg. Återigen är det ingen tidsgräns för att nå detta stadium. Det kan ta allt från månader till år. |
Utflykt till BVC
Dagens utflykt till BVC var ett äventyr!
Trots ett tappert försök att tima in donnans måltider så slog hon upp ögonen på BVC och var vrålhungrig. Att åka och handla efteråt kunde jag fetglömma.
Det var bara att skynda sig hem med en superledsen tjej som skrek tills tårarna tog slut under bilfärden. Det skar helt galet mycket i mammahjärtat!
Väl hemma blev det bättre efter en flaska käk.
Fick idag inse att hon gått från storlek 50 till 56 i kläder...
... och hon väger nu 4 kg och är 55 cm lång.
Hur hände detta?
Ska de verkligen växa så fort?
måndag 16 november 2015
söndag 15 november 2015
Bra lagt
Babynestet som Ella´s farmor sytt är verkligen guld värt.
Man kan lägga sin bebis lite överallt när man har nestet.
Här fick hon ligga på köksbordet medan sonen käkar och jag sorterar papper.
Perfa :P
Vågat mig ut...
Jag tycker det är svårt att komma igång.
Jag trivs så fruktansvärt bra inomhus och så fort jag hör regn och rusk på andra sidan rutan så vill jag bara inte gå utanför dörren. Men jag vet att jag måste!
10 kg försvann fortare än kvickt den första veckan och med ammningen.
Men nu återstår 8 trökiga kilon som inte kommer rinna av mig då amningen inte fungerade denna gång. Nu har vågen stått stilla en vecka så det är bara att inse att jag måste börja kriga för att gå ner det sista. Dock vill jag poängtera att jag inte tänker gå flera mil i ösregn eller skaffa gymkort än på ett tag. SÅ viktigt är det faktiskt inte att hetsbanta.
Desto viktigare är andra saker såsom att bygga upp kroppen igen från grunden.
Ska låna Fridas mammaträningsbok á la Olga som jag hört massor av bra om.
Magmuskler finns inte längre och jag tänker inte göra om misstaget jag gjorde sist.
Då visste jag ingenting om återuppbyggnad så jag låg och gjorde situps på delade magmuskler
(inte så smart).
Jag tänker köra på promenader över vinterhalvåret.
Framåt våren ska min kära son få PT:a mig i joggingspåret har jag lovat :D
Han är astaggad att få coacha mig för en gångs skull haha.
När man väl kom ut i friska luften var det ändå rätt skönt.
Dock kom vi ut försent så det hann bli kolsvart ute.
Rundan runt Karstorp är inte lika vacker i mörkret...
Tur att gatulampan är uppfunnen :P
Mina fina ungar
Min stora är hemma igen!
Han är så otroligt go mot sin lillasyster.
Innan jag tog det här kortet satt hon i hans famn och tittade upp på honom en lång stund innan hon somnade i hans famn.
lördag 14 november 2015
fredag 13 november 2015
torsdag 12 november 2015
Ella´s fadder
Idag hade Ella finbesök av sin fadder som kom ända från Göteborg och hälsade på.
Tyvärr kunde hon inte medverka i detta möte då hon sov sig igenom det haha.
Det här med faddrar tycker jag är en fin tradition.
Dock ser jag en fadder som en extra vuxen som ska finnas till för ett barn under uppväxten.
Fira födelsedagar, komma ihåg namnsdagar och att det ska finnas en vilja att faktiskt lära känna och umgås med sitt fadderbarn.
Då jag själv inte är religös/ kristen då anser inte jag att en fadder behöver stå för kristna värderingar och lära. Är väldigt nöjd över våra fadderval :)
Det börjar diskuteras dop här hemma med.
Dop är ingenting jag önskar mitt barn, men jag respekterar min sambos önskan att Ella ska döpas.
Men det som känns krångligt är att välja kyrka och även hitta en lokal att samlas i efteråt.
Skövde city är inte direkt som ute på vishan, att det finns ett församlingshem i anslutning av kyrkan.
Någon som har något förslag till en fin kyrka?
onsdag 11 november 2015
Mammaledig is the shit
Vi lallar runt här hemma och har det supermysigt.
Vad sägs om att käka 00.00, 03.00 och 06.00.
Däremellan sov vi sött och sist men inte minst en sovmorgon till 10.30.
Jag hoppas verkligen det här håller i sig...
måndag 9 november 2015
Fortfarande obesegrade
År efter år och de är fortfarande obesegrade på klassinnebandyn.
I år kunde jag tyvärr inte vara med och hejja.
Men blev uppdaterad av sambon som var på plats :)
EFTERLÄNGTAD OCH ÄLSKAD 29/10
Här kommer äntligen en förlossningsberättelse!
Egentligen hade vi BF (= BeräknatFörlossningsdatum) 5/11.
Men pga privata skäl vart vi beviljade en igångsättning 28/10 kl. 13.00
Dvs drygt en vecka innan BF.
Dock hoppades jag på att hålla ut till 29/10 då sonens lillebrorsa fyller år just den 28/10 och ville inte riktigt "knycka" hans dag :)
Onsdagen den 28/10 klockan 13.00 satt jag och Pontus
och väntade på att läkaren skulle komma tillbaka från sin lunchrast.
Jag hade vart där en vecka tidigare och då kunde hon konstatera att jag var öppen 3 cm.
Idag hade jag öppnat mig till 3 ½ cm.
Det var lugnt på förlossningen så därför var jag välkommen att sättas igång.
Mitt hjärta tog ett extra skutt!!!
Men det var visst inte bara att bara, först var det en evighetslång väntan.
Först skulle de ta ett CTG på MVC för att kolla mina sammandragningar.
Bebisen i magen låg och sov så då fick vi snällt ligga och vänta där tills hon vaknade så det kunde komma med på CTG:t.
När det var klart fick vi återigen sätta oss i MVC:s väntrum för att bli hämtade av förlossningens personal..............
Klockan 16.00 fick vi äntligen komma in på förlossningen.
Nu skulle barnmorskan ta hål på vattnet.
Det var lättare sagt än gjort.
Tydligen var hinnorna (sry Jonte) otroligt sega och vi kämpade på ett bra tag och det gjorde så fruktansvärt ont. Till slut fick hon avbryta för att ge mig lite andrum...
Enligt sambon var det ingen trevlig historia när hon drog ut sin hand.
Jag som trodde det var en liten pinne som puttade på en vattenballong och "tjoff" så var den spräckt.
När jag fått återhämta mig så gjorde vi ett nytt försök och då lyckades det.
Jösses vad vatten det kom, hela tiden och det slutade inte.
Jag fick en sån där obligatorisk megasize-tena-binda med landstingets nättrosor.
Sen hade jag som önskemål att få åka hem om allt såg bra ut med klart fostervatten och hjärtljud.
Min barnmorska blev lite ställd och fick gå och förankra sitt svar hos två läkare då de tydligen aldrig fått frågan om man får åka hem efter en vattenavgång.
Min tanke var att det värkarbetet som kommer kan jag lika gärna göra hemma som att glo på sjukhusväggar onödigt länge.
Vi fick en 4 timmars permission
och skulle vara tillbaka på förlossningen senast klockan 20.00.
Mycket nöjda gick vi till bilen med fostervatten sipprande i trosan
och värkar som blir tydligare och tydligare.
Vi åker förbi Alpina och hämtar upp kebab som vi ska grunda med :P
Pontus är hyfsat nojjig, han vill egentligen inte åka hem.
Men han kör in på gården och tar hellre en eventuell parkeringsböter istället för att riskera att behöva hämta bilen lite längre bort haha.
Jag sitter på pilatesbollen och rullar höfterna
Värkarna blir värre och värre.
Det går inte att vila, vattnet forsar vid varje värk och vid ett tillfälle får jag ställa mig i duschen då allt är pissblött. Lyckligtvis hinner jag varje gång det händer att skutta upp ur sängen så sängen klarar sig ;-)
Här sitter jag på en pilatesboll med en filt över
- fryser som en dåre och försöker vila mellan värkarna.
Kan inte vara i sängen då vattnet forsar.
(Hur mycket fostervatten finns det egentligen?)
När vår permission är över så åker vi tillbaka till förlossningen.
Där får man välja på hiss eller trapporna och jag valde det sistnämnda på ren trots.
Vi hittade tillbaka till vårt rum och denna gång hade vi med vår väska.
Vi boade in oss på rummet bäst det gick:
La fram bebiskläder, eftersom klockan var 20.00 så blev det pjamas, strumpor och mössa.
Vi hade med en minihögtalare till mobilen och jag hade förberett en playlist.
Så vi lyssnade på min favoritmusik (på repeat) och väntade.
När vi kom tillbaka hade i princip ingenting hänt.
Jag var nu öppen 4 cm och tappen var nu helt utplånad.
Vilken besvikelse, jag hade önskat att komma in igen när jag var öppen en sisådär 7 cm.
Då värkarbetet avtog något när vi kom in till förlossningen så ville jag röra på mig.
Först blev det promenader i korridorerna.
Fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Upp och ned i trapporna.
När det kändes som vi kunde korridorerna utan och innan gick vi tillbaka till vårt rum.
Bestämde mig för att försöka vila lite innan de satte in det värkstimulerande droppet.
Vår goa barnmorska hann gå av sitt pass och det kändes som ett nederlag.
Jag gillade henne och hennes attityd kring saker och ting.
Som tur var kom en äldre tuff dam som även hon var riktigt go.
Vid 22.30 sattes det värkstimulerande droppet och det vart riktigt effektivt.
Jag var uppe på benen igen och började rulla på höfterna för att bebis
skulle kunna komma nedåt lättare.
Klockan 23.30 blev värkarna så pass starkare att jag vågade ringa på klockan och fråga efter lustgasen. Med sonen använde jag inte lustgasen då jag mådde illa av den.
Sanningen var den att jag inte förstod hur den skulle användas och därmed användes den felaktigt.
Men denna gång stod Pontus för tajmingen.
Han kollade och klockade värkarna och sa till mig när jag skulle börja andas in.
Vilken fantastisk upplevelse måste jag säga.
Jag blev inte fnissig, jag hade alldeles för ont för att bli det.
Jag kände det onda komma men jag orkade inte bry mig.
Första omgången lustgas höll jag på att svimma.
Benen vek sig och jag föll bort.
Stackars Pontus tyckte nog inte det var så trevligt att bevittna.
Men jag satte mig återigen på pilatesbollen och stödde mig på gåvagnen och andades på kommando.
Det gick väldigt bra fram tills jag var öppen 7 cm.
Efter det blev allt väldigt blurrigt för min del.
När bebisens huvud passerar ett visst läge så kan man må väldigt illa.
Så mitt bland alla kraftiga värkar så började jag kräkas kopiöst.
Pontus fick serva med spypåsar för att sedan byta ut fulla spypåsar.
Jag bytte ställning till liggandes på sidan i sängen.
Värkarna var så kraftiga att jag inte kunde ligga still, tyvärr flyttade jag CTG dosorna på magen när jag rörde på mig vilket innebar att kurvan blev oläsbar och Pontus kunde inte längre hjälpa mig tima lustgasen. Det blev pannkaka och jag slet av mig masken hela tiden då jag började alldeles för tidigt vid varje värk. Jag ber (kräver?) Pontus att ringa efter barnmorskan för att säga att jag vill nu snittas.
Grejen var den att jag redan fått krystvärkar.
Jag kunde inte hålla emot så jag krystar med och in kommer barnmorska och undersköterska.
Jag hör i en dimma att barnmorskan mumlar att jag är nu är helt öppen och det är krystvärkar.
Nu stannar de kvar hos mig och klockan är 02.00 natten till torsdagen.
Det gör precis sådär djävulskt ont som sist, det går dock bättre än sist.
Mellan krystvärkarna bad jag om att snittas, det fick jag inte...
Då bad jag dem döda mig, det ville de inte.
Bad mycket artigt att bli dödad.
Men det gick mycket bättre när de övertalade mig att andas lustgas mellan krystningarna.
Det gjorde underverk, från att krystat och sedan legat som en fiolsträng mellan kunde jag slappna av mellan och samla kraft.
Pontus fanns vid min sida och peppade och påminde vid varje värk att jag skulle dra ner hakan i bröstkorgen. Konstigt men jag lyckades glömma det vid varje gång.
Jag låg och mosade hans hand när jag tog i.
Faktiskt så lyckades jag hitta en bra taktik till slut.
Så jag födde liggandes på sidan med ett ben i gynställning.
02.17 tog jag i för kung och fosterland utan någon krystvärk.
Ut kom vår älskade dotter Ella.
Hon vägde 3605 g och var 52 cm lång.
En stolt storebror kom och hälsade på lillasyster framåt kvällen.
Ella´s förlossning gick verkligen hur bra som helst.
Då jag vart smått traumatiserad från min första förlossning med sonen är jag nu väldigt tacksam över att få uppleva motsatsen. Det vart en stor skillnad då jag sist blev "klippt" och hade väldigt ont efteråt. Denna gång så gick jag inte sönder någonting så förutom att vara mör i kroppen och sakna muskler så var jag oförskämt pigg efter förlossningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)