Vågat mig ut...

Jag tycker det är svårt att komma igång.

Jag trivs så fruktansvärt bra inomhus och så fort jag hör regn och rusk på andra sidan rutan så vill jag bara inte gå utanför dörren. Men jag vet att jag måste!

10 kg försvann fortare än kvickt den första veckan och med ammningen.

Men nu återstår 8 trökiga kilon som inte kommer rinna av mig då amningen inte fungerade denna gång. Nu har vågen stått stilla en vecka så det är bara att inse att jag måste börja kriga för att gå ner det sista. Dock vill jag poängtera att jag inte tänker gå flera mil i ösregn eller skaffa gymkort än på ett tag. SÅ viktigt är det faktiskt inte att hetsbanta.

Desto viktigare är andra saker såsom att bygga upp kroppen igen från grunden.

Ska låna Fridas mammaträningsbok á la Olga som jag hört massor av bra om.

Magmuskler finns inte längre och jag tänker inte göra om misstaget jag gjorde sist.

Då visste jag ingenting om återuppbyggnad så jag låg och gjorde situps på delade magmuskler

(inte så smart). 

Jag tänker köra på promenader över vinterhalvåret.

Framåt våren ska min kära son få PT:a mig i joggingspåret har jag lovat :D

Han är astaggad att få coacha mig för en gångs skull haha.

När man väl kom ut i friska luften var det ändå rätt skönt.

Dock kom vi ut försent så det hann bli kolsvart ute.

Rundan runt Karstorp är inte lika vacker i mörkret...

Tur att gatulampan är uppfunnen :P