Äntligen kom helgen jag länge längtat efter.
När man eftersökte information från gemeneman så tyckte jag det inte fanns så mycket att läsa på internet. Jag ville främst hitta bloggar. Så därför ska jag försöka sammanfatta vårt hemesteräventyr i ett eget blogginlägg.
PRE. VANDRINGSFORM
Jag, en 36 årig 3 barnsmamma som har fått någon form av tidig 40 årskris vilket innebär att jag har fått dillé på att genomföra olika former av äventyrliga hittpåäventyr.
Formen är faktiskt väldigt bra.
Är igång så att jag klarar av att springa milen under snälla förhållanden
(läs gröna milen på Billingen).
Älskar att springa down hill- även om inte min höft tycker om det lika mycket.
INFÖR PILGRIMSVANDRINGEN FALKÖPING-VARNHEM
Tre jämnåriga väninnor har spikat Kebenekaise 2022.
Därför bestämdes det att vi skulle provvandra någonstans under hösten 2020.
Hanna föreslog att vi skulle Pilgrimsvandra då hon länge velat gå denna sträcka.
Vi andra var inte sena på att nappa på förslaget.
Det tog ett tag innan vi faktiskt hade något konkret att komma med.
Var och en gick hem och försökte googla.
Enligt turistinfon så rekommenderas denna tur på 4,5 mil fördelat på 3 dagar.
Men TRE dagar? tänkte vi.
Nej, det hade vi inte tid med.
Men två dagar kändes mer okej, med en övernattning.
Men vart 17 skulle man övernatta.
Nu snackar vi en riktig hemestervandring.
Ändå saknade vi närmare kunskap om vart mitten av sträckan var.
+ att vi önskade att gå en längre sträcka på första dagen.
Jag tyckte infon kändes lite tunn när man sökte på internet.
Men till slut kom vi fram till att Broddetorp kändes som ett riktigt bra stopp.
Första BnB som vi kontaktade har i skrivandets stund ännu inte lämnat något svar kring vår bokningsförfrågan. Men tur är väl det.
För vi bokade på ett ställe som heter Löwfings Atelje Bnb.
Äntligen hade en stor del av planeringen kommit på plats.
Vi skulle börja på Mösseberg i Falköping och vandra till Löwfings Atelje BnB på dag 1.
Deras restaurang skulle inte vara öppen på kvällen så vi hade fått boka 3 st middagar som de skulle ställa in i vårt boende. Verkade himla smidigt.
Det allra bästa med att genomföra en hemestervandring var att man då smidigt kunde åka förbi boendet påväg till startplatsen och lämna av tunga saker såsom vattenmelon, alla vinflaskor och all packning som man inte behövde förrän på kvällen.
OUTFIT OCH PACKNING
Det var lite lurigt att bestämma vad man skulle vandra i och vad man skulle packa ner i ryggsäcken.
SMHI sa att det skulle ligga runt 10 grader samt vara runt 17 i byarna.
Men SMHI sa att regnet skulle hålla sig borta på vår första vandringsdag.
Jag hade på mig:
Outdoorbyxan, sportbh, träningslinne och en flanellskjorta i lite höstigt stuk.
Skönaste tanttrosan som jag kunde hitta i byrålådan.
Ville absolut inte riskera ev. skav eller små tygstycken som riskerade att hamna fel.
Eftersom mina svindyra vandringsskor var sprillans nya så hade jag på mig dubbla strumpor enligt något hikingsystem som skulle vara bra enligt Naturkompaniet.
I min packning hade jag skalkläder med 10 000 vattenpelare.
Extra strumpor, rena trosor (tantmodell- off course), träningstights + topp att ha på sig efter kvällens dusch, tandborste, tvål, linsgrejer, glasögon, toalettpapper, våtservetter, påsar att slänga skräp i.
Pastasallad lunch, vattenflaska.
Vandringen är påbörjad och till höger ser ni vilken markering man skulle hålla utkik efter..
... iaf till en början...
Första kilometrarna kändes lovande.
Vi vandrade i något vi tyckte var typiskt pilgrimsstigar blandat med lite större grusvägar.
Alla små söta broar/spångar var roliga att gå över och förstärkte känslan av att vi var ute på äventyr.
Men ganska snabbt övergick alla mindre idylliska stigar/grusvägar till trökig kilometerlånga asfaltsträckor. Här borde man haft med sig löparskorna och bytt till.
Att vandra med vandringskängor på asfalt var sådär.
Detta var vandringens trökigaste sträcka.
Det blåste så att vi knappt kunde höra vad vi sa till varandra.
Om knäck och bräck hade haft öppet sitt café hade denna sträckan kanske känts roligare?
Även fast etapp 1 var den trökigaste så gick det ändå bra.
Det var vår första vandringsdag ihop så vi tjötade nonstop.
Hade så mycket att prata om.
Tur att man var i gott sällskap.
Nästan framme i Broddetorp sprang vi på en pumpa-gårdsförsäljning.
Så mysigt. Hade vi kunnat tagit med pumpor i vår packning hade vi givetvis shoppat på oss en del.
Ser ni den där hölastvagnen?
Vet ni ens vad det är? hehe
Den där röd/gula vagnen på hjul.
Vi hade exakt en likadan i Ekby där jag växte upp.
Vilken nostalgi man fick uppleva.
Frida upptäckte att hon både fått en blåsa och att den hunnit spricka.
Så vart en paus med compeedomsorg.
På ovanstående bild- längst ner till höger ser ni infarten till Löwfings Atelje BnB där vi skulle bo över natten. Gissa om vi var glada att vara framme? Fötterna ömmade något rejält.
Jag hade inget skovskav men som sagt, ömma fötter gör också ont.
INCHECKNING
Vi checkade in på Löwfings och fick ett väldigt fint mottagande.
Ägaren följde med oss till vårt hus och tände upp och ställde in värmen.
När jag frågade hur bastun fungerade så hjälpte han till med att starta igång och se till att vedträn och vatten fanns på plats. Han kom även tillbaka och tände en marschall utanför på vår altan.
Strax därefter kom kökschefen och knackade på med en stor låda med mat.
Lyssna på denna menyn som jag och Frida hade beställt:
Dovhjortsadel från Kinnekulle m. potatisgratäng, en kall basilikasås med höstens grönsaker.
Till detta fick vi en rejäl korg med hemmabakat knäcke och bröd, vispat smör samt tapenad.
Maten var riktigt hållkäftengod.
Vi drack vårt medkonkade vin.
Jag drack mitt älskade varmkall som är ett sött äppel- och kanelvin.
En del hävdar att det inte räknas som vin hehe.
När maten hade sjunkit undan så fyllde vi på med lite till vin innan vi tog oss bort till bastun.
Frida överraskade oss med ansiktspeeling som vi kletade på innan bastun.
Jag är ingen bastumänniska.
Men gissa om det var gött att sitta en stund i den vedeldade bastun och bara bli varm och go.
Efter bastun kom en efterlängtad sak- duschen följt av rena kläder.
Vi kröp upp på varsin stol och drack lite mer vin innan kvällens shotsprovning började.
Jag hade köpt med lite snälla shotar som vi provade noggrant följt av en poängsättning.
Jag hade innan föreslagit att vi kunde sikta på en tidig fylla och sen få gå och lägga oss tidigt.
Jo men tjena. Klockan hann bli närmare midnatt innan vi kom på att tiden hade gått fortare än vi hade trott. Jag inser att jag missat att lägga upp foton på vår fantastiska frukost.
Frukosten hade vi beställt till 08.30 då vi ville komma iväg tidigt för etapp 2.
Kökschefen hade dukat fram ett vackert frukostbord till oss med lyxigt dyrt porslin.
Hembakat bröd, äkta smör, yoghurt med färska blåbär m.m m.m.
Jag passade på att äta vill jag lova.
Jag registrerade inga points i min app när jag var iväg.
Utan jag ville bara njuta av mat och dryck och resonerade som så att jag högst troligt ändå förbrännde en hel del kalorier så förhoppningsvis kanske det ändå gick +-0?
ETAPP 2
Vi kom iväg klockan 10.15 och började traska.
Vi upptäckte ganska snabbt att etapp 2 var vår absoluta favorit.
Här fick man verkligen en sann känsla att det var en pilgrimsvandring vi var på.
Vandring längs med Hornborgarsjön, hagar, kullar, mäktiga gamla ekar.
Naturen var helt fantastisk.
Vädret var något värre än första vandringsdagen.
Det duggade lite lätt hela dagen.
Men det kändes fjäderlätt mot kinden och frös gjorde jag aldrig.
Men idag hade jag mina skalkläder på mig under hela vandringen.
Jackan var dock nästintill konstant uppknäppt.
Ryggsäcken värmde nog en hel del skulle jag tippa på.
Vandringen bjöd på en del adrenalinkickar då vi sprang på ett gäng med tjurar som låg och vilade precis där vi skulle in i en hage. Vi försökte gå över längre bort över staketet för att komma en bit ifrån dem.
Men precis när vi skulle kliva ut så ser vi att tjurarna har börjat resa på sig.
Vi var rätt snabba på att hoppa ur hagen igen.
Vi upptäckte att vi enkelt kunde ta oss in i hagen bredvid tjurarnas.
Vilken segerlycka vi kände.
Fram tills vi kom upp för det lilla krönet.
För rakt framför oss ligger det ett till gäng.
Denna gång med kossor... trodde vi.
Vi hade väckt deras uppmärksamhet och när första kossan ställde sig upp så ser vi att det inte är en kossa utan att det är ytterligare ett gäng med tjurar som är väldigt nyfikna på oss.
Vi höll ihop och tog oss snabbt till taggtrådsstängslet med elslinga.
Det fanns trädgrenar som hängde ner och som vi kunde hålla oss i för att klara av att ta oss över.
Tillbaka till tjurhage nr 1.
Ja jösses, hjärtat slog vill jag lova.
Tjurhage nr 1 hade inte upptäckt att vi var tillbaka i deras hage så vi smög tyst bort från alla läskiga tjurar.
Vi är ändå tre stycken bonnatöser som växt upp på gårdar.
Men våra tjurar fick aldrig gå ute på det sättet så det var något nytt för mig.
Man får verkligen ha respekt för så stora djur.
Sista hagen vi skulle igenom innan vi kom till Hornborgarsjöns Naturum betade ett gäng med får.
De kunde knappt bry sig mindre om oss.
Skööönt!
Nu var vi framme vid Café Doppingen vid Hornborgarsjön.
Vårt depåstopp.
Här stannade vi exakt 1 timma och fyllde på.
Hanna som vart bakis vid frukosten och inte fått i sig så mkt tog en sallad.
Vi andra körde på sockerbomber.
Jag tog en banan- saltkaramelltårta.
DET var som en hel lunch.
Fy fasiken vad god den var.
Dit måste jag åka igen, bara för den tårtan.
Efter Doppingen traskade vi vidare.
Nu blev det en del uppförsbackar i hagarna.
Vi tog även den sista asfaltstugget innan bestigningen av berget Billingen.
Nu kom den absolut roligaste delen.
BESTIGA BILLINGEN.
Jag som Skövdebo är van vid att ta mig upp för Billingen på 3 olika sätt.
1. Bilvägen nerifrån centrum
2. Strupen upp
3. Däldernavägen upp
Så det kändes så otroligt roligt att få testa att bestiga Billingen från ett helt annat håll.
Det var brant och långa partier och jag höll ett bra tempo uppför.
Så pass bra att jag gick ifrån mitt sällskap helt och hållet.
Men jag gick på och hade sån feeling så det gick bara inte att dra av på tempot.
Väl uppe gick jag med ett lyckligt leende på läpparna.
Det kändes så fint att vara ute i denna fina natur.
Det var en del kalhyggen med att passera.
Men mesta delen gick man inne i skogen.
Det var en del härliga nerförsbackar uppe på Billingen så jag provade faktiskt att jogga en del med packning och vandringskängor. Inte optimalt.
Men var kul att få känna hur det kändes.
Jag kom fram till en utkiksplats med en brevlåda.
Självklart öppnade jag och kollade inuti.
Där låg det en plastlåda full med gästböcker som folk skrivit i.
Så jag satte mig på bänken och började skriva vår sammanfattning.
Där kom tjejerna ikapp mig och vi passade på att ta en fruktpaus.
När vi fortsatte vandra så kom det fler goa nedförsbackar så jag behövde springa lite.
Jag älskar att springa nerför och extra roligt är det med rötter och stenar så man får vara på tårna för att parera. Tyvärr kom jag återigen ifrån mitt sällskap men trodde de var mer hack i häl nu fastän jag inte kunde se eller höra dem. Jag kom ut på en lång och smal asfalterad väg som gick nerför.
Där fick man upp bra fart.
Tyvärr hade tjejerna vikt av in i skogen till höger nästan omgående.
Precis som man skulle göra.
Men jag hade missat den skylten och fortsatte ner, och ner, och ner och ner.
Efter att passerat ett litet gulligt samhälle med hus så var jag nere vid en större bilväg med en busshållsplats. Mobilen hade börjat pipa att batteriet snart var slut.
Jag insåg att jag troligtvis var vilse.
Jag chansade och ringde Hanna som konstaterade att vi var nu långt ifrån varandra och att det skulle bli en för stor omväg för mig att gå tillbaka upp för den monsterlånga uppförsbacken.
Vi bestämde att jag skulle försöka ta mig till Varnhem på egen hand.
Men det var inte så lätt när det inte fanns en endaste skylt där det stod Varnhem och jag vågade inte använda mobilens google maps pga minimalt lite batteri kvar.
Så jag vandrade på i ett par km innan jag äntligen fick se första skylten med VARNHEM på.
Så lättad var jag.
Hanna hörde av sig igen och sa att de skulle kliva ut vid vägen igen och invänta mig så vi kunde gå i mål samtidigt. Jag hade så dåligt samvete att jag sinkade så jag fick börja jogga sista biten för att de inte skulle behöva vänta för länge.
Oj. tack som f-n att du har orkat läsa ända hit.
Om du har orkat plöja hela texten så kanske det nästan kändes som att du var med oss på resan :-)
Jag rekommenderar varmt exakt samma rutt som vi genomförde.
Minus min tabbe på slutet haha.
Jag har för mig att tjejerna sa att vi hade gått 2,3 mil på 6 h första dagen (?)
På andra dagen hade jag min runkeeper igång och då vandrade jag 2 mil på 5 h.
Så totalt vart det 4,3 mil som genomfördes på 11 timmar.
Min kollega på jobbet hade genomfört samma Pilgrimsvandring på 1 dag.
Rekommenderas inte för oss vanliga dödliga haha.
