ETT FRUKTANSVÄRT ÄRLIGT INLÄGG!!!

Idag var det en spännande dag.
Jag började med att infinna mig hos naprapaten kl 09.20 nere i city medan sonen sprang runt och jagade pokemons i kyrkparken. Det var mitt första besök någonsin där och det var inget jag ville egentligen. Men min rygg har i många år vart KASS! Så jag kände bara att nu fan får det räcka.
Jag vill kunna träna utan att få problem.

Så hoppades att han skulle kunna knäcka mig lite och sen vipps var allt bra.
Nä men tjena.... inte riktigt.
Han tog bakgrundsfakta och tittade och kände på ryggen.
Jag visste att man skulle få lägga sig på en brits med trosor och BH när de gör sitt knäckande.
Men jag visste inte riktigt allt.....

Först ska man ta av sig kläderna så där naturligt som att det ska verka att man faktiskt inte bryr sig ett skit om att stå halvnäck tillsammans med en okänd man.
Sen skulle man stå där med ryggen mot och rulla sakta ner mot golvet... så långt man kunde innan det gör 1. ont 2. det tar stopp.

Där stod jag i mina ljusturkosa trosor som jag köpte under min graviditet.
För varje nedrullning åkte de vackert ner över skåran då de idag är liiiite för stora.
FY FAN- så jag rullade sakta ner, och upp och drog i troskanten vid varje tillfälle jag fick.
Sen skulle man gå på tå och på häl fram och tillbaka.
Slutligen blev jag ombedd att lägga mig på britsen på mage.
ÄNTLIGEN tänkte jag- förnedringen är över.
Ehh näää!!!

Det ströks över benen när de vinklades fram och tillbaka och det trycktes på rygg och på rumpa.
Jag låg där och tänkte att 1. orakade ben 2. VA FAN?!?

Sen fick jag rulla över till rygg och jag bad faktiskt honom kolla hur det stod till med mina magmuskler. När man får barn är det känt att magmuskelaturen delar på sig.
Han tryckte ner fingrarna i min degiga mage och bad mig göra en halvsitups.
Så gjorde han några gånger och konstaterade sedan att nej, det är inga problem där.
Jag har gått och trott i ELVA fucking år att jag har delade magmuskler och så säger han att det inte ens går att få in ett finger. Det sa inte mig så mycket så då fick jag fortsätta med dumma följdfrågor:
- Men hur är det om det har gått isär då?
- Då får man in 2 fingrar om det är illa, jag får som sagt inte ens in 1 finger... det är bara att köra på!

Okej, så vad blev domen?

Jo, det är inget fel på min rygg, det blev inget knäckande för min del.
Jag har tydligen en stark, rak rygg och jag har magmuskler som är hela och fina.
Mitt problem var tydligen en pinsam dålig bålmuskelatur i kombination med muskelrädsla (han kan använt något finare ord för det). Alltså, jag har ingen stabilitet i bålet och har antagligen inte haft det på typ 11 år. Jag har tränat HELT fel, alltså när jag har kört Olgas mammaträning under hela denna period så har jag gjort fel i grunden och då har allt blivit pannkaka.
Saknas bålstabilitet så skiter sig allt, det är därför jag får ont i ryggen.
Inte pga ryggen utan för bålhelvetet.
+ denna muskelrädsla... tydligen kroppen och hjärnans sätt att minnas vad som hände år 2013 då jag låg hemma i min lägenhet i Lunden och skrek rakt ut av smärta pga ryggen. Då en kompis fick köra mig till akuten mitt i natten, jag- liggandes i hans baksäte... Sen läkaren som stoppade upp sitt finger i rumpan på mig och konstaterade diskbråck. Tydligen är jag lite traumatiserad av detta och livrädd för att få ont. Flummigt? Mmmm....

Han sa kort och gott: du kan träna precis vad du vill.
Din kropp har väldigt bra förutsättningar, men du kan inte göra det om du inte övar upp din bål.
Bål bål, hit och dit.... roligare att dricka än att träna upp en muskelgrupp som är så svår att hitta kan jag lova.

Jag ska träna detta bål några veckor sen ska jag på återbesök och visa upp att jag fattat galoppen.
Detta är inte något jag ser fram emot för att när jag kom hem och gick och kissade så upptäckte jag något fruktansvärt jobbigt.... Ni vet när man som tjej (sluta läs Jonte) kan få såna mellanblödningar ibland. Såna har jag nu pga satt in spiral så har inte längre mens utan ibland kommer en liten rosa blödning. En sån hade dykt upp idag som hade färgat mina ljusturkosa trosor med en mörk fläck i grenen... Det finns någon procents risk att min naprapat kan ha sett detta när jag böjt mig framåt lr låg där på britsen med benen här och där. Så nej, egentligen har jag ingen lust att visa mig där igen.
Alltså, när jag träffa Pontus så trodde jag att han skulle vara den sista man som såg mig i ett sådant utsatt läge. HAHA!!! Fel!!!