Idag hann vi skoja lite mellan alla måsten.
Men vilken dag, började klockan 8.00 med en storbölande Mia. Det var som en kran som sattes på... sen kunde jag inte sluta... på typ hela dagen. Jag hade ett litet uppehåll på någon timma @work.
Men jag satt i tysta rummet och bölade så snoret sprutade. Sen fick jag återvända in dit 3 gånger innan jag satte mig i bilen och körde hemåt.... bölandes... sen kom vi tillbaka till sjukhuset (där vi var kl 8.00) och då storbölade jag i 1 timma innan vi åkte hemåt.... bölandes i bilen.
Ja jösses, nu har jag nog inga tårar kvar på ett tag (tack och lov).
Jagr så glad över den fantastiska personal jag mött idag på sjukhuset.
Grejen var att pga sjukdom så ställdes morgonens undersökning in. Men personen som lämnade beskedet ringde upp mig efter någon timma och berättade att de löst så jag fick komma tillbaka under dagen. De hade fått lägga om lunchraster och pussla för att klämma in mig. En sån sak fick mig att gråta ännu mer... de kunde inte gjort detta för en mer tacksam människa. Jag är så otroligt tacksam för att de utan några egentliga skyldigheter gentemot mig ordnat så jag kunde göra undersökningen. (Det var sista dagen som det gick att utföra denna). Nu visade det sig att det ändå var försent men det var inget någon av oss kunde vetat innan. Det blev otroligt jobbigt där och då när vi upptäckte detta.
Men hon var så fin och tog verkligen hand om mig. Fick mig känna mig trygg med henne och med den infon hon gav.
Som sagt.. så otroligt glad över dagens sjukvård.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar