ATT VARA MAMMALEDIG I EXTREM VÄRMEBÖLJA MED EN TRÖKIG FÖRKYLNING

Ibland säger någon något till en som liksom bara fastnar.

Det försvinner aldrig (och uppenbarligen tvärtom).

Känner ni igen er?

Jonte sa en gång till mig att jag ofta gör såhär.

Bloggpaus som kan hålla i sig rätt länge och sen rasslar det till.

Då kommer inläggen med en dundrande fart.

Det brukar jag ofta reflektera över, hur oväsentligt det än kan låta.

Anyhow...

Idag har vi hållt oss inomhus, det går bara inte att vara ute med Felix i denna extrema värmebölja som råder just nu. Vi var upp till den gula brevlådan och la på ett brev.

Felix i vagnen och Ella fick ta sin balanscykel.

Jag fick försöka täcka upp på vagnssidan så inte Felix skulle bli stekt (Bugaboo´s nätsufflett).

När vi kom tillbaka var samtliga helt genomsvett.

Det var helt magiskt underbart att kunna gå in till AC:n igen.

Det har verkligen inte hänt något spännande alls idag.

Eller jo, Vickes lag tog silver på Ängelholmscupen.

Vi såg den matchen live genom Instagram, så då satt vi bänkade.

Ja, förutom Ella som sprang och stängde av tv:n i tid och otid och deklarerade surt 

- Ja tyckej inte detta äj kul, ja vi inte seee påå dettaaaa...

Tänk om Vicke hade vart med, då hade de tagit hem guldet hehe.

En dag kvar i Skövde, sen åker vi tillbaka till Kungshamn och kör en weekend där med hela klanen Andersson. Farbror Jeppe har köpt en ny brötig båt som man tydligen kan åka väldigt snabbt med.

Farbror Jeppe har lovat Ella att få åka båt så det ser hon fram emot.

Jag och Felix får hålla oss på land tänker jag.

Men blir mysigt att ses allihopa iaf en gång denna sommar.