Klart

Nu har vi äntligen vart på ultraljud.

Fick med oss denna söta bild.

Förutom att man såklart ville att bebisen skulle må bra var jag ju redigt nyfiken på könet.

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när bebisen har navelsträngen mellan benen samt pulat ner BÅDA sina händer precis framför skrevet.

Jag hade inte riktigt haft med det i mina beräkningar att man kanske inte kunde se vilket kön pga omständigheter som ej går att råda över.

Vår barnmorska var väldigt tydlig med att hon inte ville säga att det skulle vara si eller så.

Att det inte var 100% osv.

Hon ville alltså inte konformera eller dementera.

Det enda hon sa var att hon inte kunde hitta en snopp och att det därför lutade åt att det kunde vara en tjej. Därför åkte jag därifrån var lika velig som innan UL.

Min kollega som var på UL dagen innan hade fått beskedet "tjej".

Men deras barnmorska hade sagt mer "grattis, ni ska få en tjej".

Så jag vågar inte tro på det än.....

Känns som det vore alldeles för otrovärdigt att det skulle ligga en tjej där inne då det bara föds pojkar. 

Oavsett var det ett otroligt fint UL.

Bebisen sparkade och for runt massor och vid ett tillfälle kom tårarna.

Så fint...

Sonens UL registrerade jag inte likadant då han var lugnare, antagligen låg han och sov.

Men nu sparkas det för fullt där inne.

Jag längtar tills mina fina killar kan få känna det från utsidan.

Just nu är det bara jag som har förmånen att känna bebissparkar.