Öroninflammation

Glöm det där som håg skrev i tidigare inlägg om att Ella var otroligt fräsch ändå.
Nä hon har vart rätt dålig. Men eftersom man inte gör ngt mot öroninflammation såvida det inte spruckit så avvaktade vi hemma. Men när Ella vart sjuk i 4,5 dygn åkte jag in till jourcentralen med henne. Det kan ju inte va möjligt att man har 40° feber efter 4,5 dag? I väntrummet somnade Ella direkt i min famn trots att det var mitt på ljusa dagen. Innan det så satt hon och skakade med feberfrossa. Hon vaknade upp lite då och då och feberyrade.

Stackars tjej.

Så vad hände?
Ella fick träffa en läkare.
Ella hade vad längre in i trumhinnan så läkaren kunde inte se ett skvatt.
Hon misstänkte öroninflammation men vägrade skriva ut antibiotika utan att fått se trumhinnan ordentligt.
Jag blev därför tillsagd att gå till apoteket och be om något vaxlösande.

Påväg ut genom den fullsatta knäpptysta väntrummet så gnäller Ella fram följande:
"Mamma... jag vill inte ha mer saker i rumpan"

Aoprå på saker man inte vill att ens barn ska säga i offentliga miljöer...
Grejen var den att innan jourcentralen var vi in till apoteket för att köpa Ipren. Väl på apoteket fanns det olika alternativ att välja på. Stolspiller, drickbart och tablett att svälja. Sista är inte att tänka på. Därför informerade jag Ella om alternativen var på att hon BRÖT IHOP inne på apoteket.
Hon vägrade båda och grät och skrek och backade in bakom disken av ren panik.
Där har ni bakgrunden till varför mitt barn sa en sån hemsk sak i väntrummet.

Öroninflammationen har iaf gett sig.
Peppar peppar ta i trä.
Detta är Ellas första feberfria dag.
Hoppas hoppas....