Den här graviditeten har gått så j*vla långsamt.
Jag grät inombords runt vecka 9 och tänkte att det här aldrig skulle ta slut.
Men nu så äntligen i vecka 20 och gått halvvägs in i graviditeten.
Rutinultraljudet (och tredje ultraljudet) är avklarad.
Bebisen knep ihop med benen in till sista sekunden då hen sparkade ut med benen och visade vem som låg där inne. Visserligen hade vi redan fått veta kön tidigare men alltid kul att få det extra bekräftat.
Allt såg bra ut hos bebisen, till min stora glädje.
Jag blev så ledsen när jag gjorde KUB men det visade sig att det var försent för KUB.
Var längre gången än vad vi hade trott så bebisen var helt enkelt för stor för KUB mätningarna.
Så därför känns det så skönt nu när de iaf bekräftat att rutinundersökningarna ser bra ut.
Dock ska vi tillbaka för ett fjärde ultraljud vecka 32 då moderkakan var i kant med bebisens utgång.
Så då håller de ett extra öga så att moderkakan flyttar sig i takt med att livmodern växer till sig.
Hoppas verkligen att moderkakan vandrar uppåt för jag vill INTE snittas.
Jag är astaggad inför förlossningen och ett snitt skulle bli som att jag blir snuvad på min sista förlossningsupplevelse.
När jag gnällde inför Pontus sa han "ja, men då får vi väl skaffa ett till om det blir ett snitt".
Tillåt mig le: Nopp, no more kids then 3.
Att gå igenom 9 månaders graviditet är verkligen inte min grej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar