Ok. Tonåringen är verkligen tonåring denna sommar. Han vill i princip aldrig vara med resten av familjen. Jag har inte vart på badutflykt med honom en endaste gång i sommar. Ibland har jag försökt muta honom... som när vi åkte båt häromhelgen så försökte jag faktiskt muta honom för att komma med. Men hepp det gick inte. Jag kände därför mig extremt glad över att han tackat ja till mamma-son tid like the old days. Men det var INTE lätt att hitta rätt aktivitet.
Jag föreslog att åka iväg ett par nätter- NEJ var svaret... inga övernattningar.
Så då kunde vi stryka ganska mkt som inte innefattade en dagsutflykt. Äntligen var vi överens om höghöjdsbana + sup på Isaberg. Men det var vi inte ensamma om att vilja = fullbokat.
Till slut fick jag idén att köra en dagshike vid Tiveden genom en artikel i ett friluftsmagasin.
Perfekt. Så nära. Natur. Frisk luft. Äventyr.
Försökte även komma åt Ösjönäs men det var bara förbokning som gällde tyvärr.
Vi valde en sträcka på 9,3 km som enligt informationen beräknades ta 6 timmar.
Vi kom runt på 2,5 h aktiv vandring. Då räknade vi bort km och tid för en avstickare till grottor som låg lite avsides. Alltså vilken upplevelse.
Bara jag och Vicke. Goa samtal, vacker natur och massa goa skratt.
Förhandsinformation:
Innan hiken så hade jag funderat lite kring vad man ska göra om man möter rovdjur som varg, Björn eller förbannad älg. Pontus gick då och hämtade sin multiverktygsgrejsimojs och bad mig fästa den på min väska. Bra att ha om man råkar ut för något menade han.
Under hiken så pratade jag och Vicke om vad man ska göra om man möter en arg björn.
Det skiljde sig lite då Vicke hade hört att man skulle försöka göra sig så stor som möjligt och skrika. Medans jag trodde att man skulle lägga sig med ansiktet ner och spela död..
Men då kom jag på att Pontus försett mig med ett vapen ifall en björn skulle komma.
Jag bad Vicke att ta av verktyget från väskan.
Bara det tog alldeles för lång tid. Vid skarpt läge hade vi båda vart döda sedan längesen.
Väl av så fick Vicke fippla någon sekund för mkt med att hitta kniven och fälla ut.
När han till slut lyckades fälla ut kniven så vek vi oss bägge dubbel av garv när Vicke frågade vad han skulle göra med den här lilla piggen mot en stor arg björn. Kittla? Vi garvade nog nästan en hel kilometer.
avslutningsvis: varken jag och Vicke har i skrivandes stund kunskap om vad vi skulle ta oss till om vi blev attackerade av ett rovdjur.
Tur att inget sådant hände under vår hike i Tiveden. Hiken gick bra men efter ca 6 km fick Vicke känningar av sina schlatterknän och efter 7 km hade han så ont att han egentligen inte borde gått mer. Men vi var ute i slingan så det var bara att fortsätta gå. Så tacksam för Vicke på många olika sätt. Ibland blir man helt galen på hans tonårsfasoner och att han svarar - na de ä lugnt på allt. - Vicke, vill du följa med oss och bada?
- na de ä lugnt.... osv osv.
Men killen har fortfarande ett hjärta av guld och det är världens bästa grund till mycket.
Imorgon börjar han 9:e klass. GALET. Så stort...
Älskar älskar älskar den killen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar