Jag har haft en välbehövlig paus från bloggen.
Jag kände mig bara less på saker som tydligen cirkulerat kring mig sedan i höstas.
Less på draman, less på människor som suger energi m.m.
Less på känslan av att bekanta eventuellt satt och läste min blogg och vred och vände på saker.
För att ha något att snacka om (?).
Jag valde att lägga min tid på familjen istället.
Men sakta men säkert började jag inse att Instagram började att uppdaterades med millånga texter.
När jag insåg detta förstod jag att bloggen behövdes uppdateras:
DATENIGHT- SUPRISE
(SOM INTE BLEV SÅ MYCKET SUPRISE)
Pontus och Jonte hade som mission att planera en hemlig överraskningsresa
till sina sambosar denna höst.
Kravet var barnfritt och två övernattningar.
Tydligen var det stört omöjligt att få till det pga vi har svårt med barnvakter.
Därmed fick familjerna dela på sig och så vitt jag vet fick Lisa en överraskningstripp till Jönköping på sin födelsedag och jag skulle få en hemlig, barnfri överraskningsdate fick jag veta.
Dock blev det inte så mycket med överraskningen för min del.
Kvällen innan började jag fundera och spekulera över vart vi skulle ta vägen.
- Vad kan det finnas för bra restauranger i Lidköping?
- Jag har inte sagt att vi ska till Lidköping....
Det tog mig inte många minutrar att komma på vart vi skulle.
Vi skulle till Albert´s hotell i Trollhättan och äta julbord.
Hur kan man komma på detta?
Jo, för några år sedan berättade Pontus om det sjukaste julbordet han vart på.
Otroligt, otroligt god julmat.
Han tycker att Knistads traditionella julbord är mycket bra, men påstod att Albert´s var ännu bättre.
Det var verkligen det sjukaste julbordet jag vart på.
Jag Ä R överväldigad av den otroligt goda maten.
Det var det bästa julbordet jag vart på...
Vi åt inte 7 tallrikar, men 4 fick vi ihop (sill, kallt, varmt och dessert).
20 sorters sill hade Albert´s, alla hemmagjorda.
Revbensspjällen var något utöver det vanliga.
Likaså Janssons frestelsen.
Vanligtvis undviker jag alltid Janssons på julbord då det 9 av 10 gånger är en salt mjuk gegga.
Men behövde ju smaka för att veta hur Albert´s var.
Den var gudomligt god.
Jag rekommenderar verkligen Albert´s julbord.
Det är värt de extra milen att åka.
Förhoppningsvis kommer jag återvända dit inom närmaste framtid.
Oavsett om det i slutändan inte blev en överraskning så är jag så glad över Pontus val av aktivitet.
Nissen Mio
En tomtenisse vid namn Mio har flyttat in hos oss lagom till tredje advent.
Vid hans dörr fanns ett presentationsbrev om vem han var och varför han var här.
Mio är väldigt busigt och har redan dragit in snö utifrån och stulit pepparkakor från vårt skafferi och smulat ner överallt.
Äntligen skridskopremiär
Äntligen har Ella fått snöra på sig sina nya skridskor som hon fick i födelsedagspresent.
Första försöker vart en katastrofal föräldramiss, orsakad av dålig kommunikation.
Summa av kardemumma blev att Ella fick vara på isen i ca 4 minuter på Billingehov innan isgubben kom och viftade bort alla från isen pga allmänhetens åkning var slut.
Men vi tog revansch dagen efter då vi åkte upp till Billingen och åkte på isrinken där.
Jag åkte knappt 5 min (?) sen klev jag av.
Jag får så sjukt ont i mina fötter av mina rör som är för tighta för mina något bredare fötter.
Men Pontus och Ella åkte, Felix sov i vagnen.
Rubiks Kubik
Okej. Vicke är någon slags kubiksnille.
Han har lärt sig algoritmer så det står härliga till och har numera ett rekord på 37 sekunder eeu.
När han visade oss så klarade han det på 1,32 min.
Heeeeelt galet. Vem är han? vem är egentligen hans mamma?
Det kan väl inte vara jag? sådär smart och bra minne har inte jag.
Öppna förskolan- julfest med årets första tomtemöte
I måndags var vi på Kärnans julfest där vi fick dansa in julen, julfika och sen kom tomten och delade ut paket. Ella fick en interaktiv (heter det så?) Mimmitröja som hon stått i affären och sagt högt och tydligt - den här önskar jag mig i julklapp.
Nu var hon föga imponerad och uttryckte en viss besvikelse att det inte var en trumpet.
Hon hade nämligen önskat sig en sådan av tomten.
Snacka om att hon älskar trumpeter, hon har tjatat om det sen i höstas.
Felix
7 ½ månad gammal så kom första "mamma".
Kan vart som så att jag upprepade detta ord för honom ett gäng gånger per dag i ca 1 veckas tid.
Han härmade och det blev riktigt bra.
Ibland blir det "mammamamammamama" ibland blir det ett rent "MAAAMMA".
Hjulen på gåstolen är helt utslitna.
Eftersom vi köpte den begagnat så är det svårt att säga om den var sån eller om det är Felix som orsakat detta. Jag visste inte ens att hjulen kunde bli utslitna.
Kan man ens köpa reservhjul till en gåstol?
Hjälper man Felix lite på traven att ta sig upp så jobbar de små benen på där bak så att man kan misstänka att det inte dröjer länge innan han kan resa på sig på egen hand.
Har jag berättat att han numera ålar sig fram?
Över trösklar och rum går det numera i full fart.
Livsfarligt allt för ofta känns det som.
Att ha en bebis på govet alltså.
Säkerhetstänk att nått en ny dimension.
Ellas tillbehör till dockskåpet och alla hennes ringar är inte längre välkomna på golvet.
Lik förbannat ligger de där då och då.
Han sover fortfarande ca 19.00-07.00 utan uppvak.
En glad-skit som får en att nypa sig i armen flera gånger om dagen.
Äta bör man, annars dör man.
Ett uttryck som min "farfar" ofta sa till mig.
Jag tyckte det bara var läskigt.
För det första var han dement och "konstig" för ett mindre barn.
Sen tyckte jag det var läskigt att han pratade om döden.
Men. sidospår.
Uttrycket är ju så rätt, jag använder det lite då och då.
Jag kör vidare på min 5:2 diet.
Jag har numera gått ner 6 kg sen vi började med 5:2 (10 september).
Blygsam siffra men är ändå nöjd utifrån de verktyg jag haft.
Men inser nu att jag behöver snäppa upp.
Jag har skaffat gymkort igen på STC.
Spinning och gym har hunnits med.
Skönt att komma till gymmet.
Min äckliga astma spökar så otroligt mycket nu på vintern när det är kallt utomhus.
Jag har vart så otroligt dåligt påläst kring astman.
Men det brukar vara att jag är förkyld och sen har jag så svårt att bli frisk.
Hostan sitter i...
Det var ju först för ca 1 år sedan som jag sökte för detta.
På VC konstaterade läkaren Astma utifrån undersökning och provtagningar som påvisade att det inte ens existerade någon infektion i kroppen.
Ändå lät lungorna rossligt och jag hostade tills jag kräktes.
Numera har jag lärt mig att se ett mönster och vet även att jag måste äta rätt för att få bättre förutsättningar. Det börjar alltid med en förkylning som brukar vara rätt tuff.
Sen kommer biten med den evighetslånga hostan som aldrig vill ta slut.
Hela hösten har jag upplevt att det vart värre varje gång jag vart utomhus i kylan.
Till och med när jag enbart går till bilen så blir det jobbigt för luftrören.
Den enda barnvagnspromenaden jag tar är numera t/r förskolan som är ca 300 m enkel.
Bara det är påfrestande.
Iaf. igår tog jag tag i situationen och började läsa på.
Mina symptomer var klockrena för astma.
Rekommendationen var att alltid ha en halsduk på sig och även över munnen när det är riktigt kallt.
Även en ansiktsmask var ett alternativ.
Vid förkylning skulle man vara noga med att se till att inte vara täppt i näsan för att undvika att andas in kalluft genom munnen.
Ärligt?
Är det sån här go "livskvalité" man ska dras med varje halvår?
Mycket gnäll. Men känner mig så frustrerad för astma är en pissig grej att ha.
Även PMDS med en medicinering som inte fungerar för tillfället pga en hormonspiral som satt menstrationen ur balans. Blä.
Min arbetsgivare ersätter kostnader för läkarbesök och läkemedel.
Numera skäms jag över alla kvitton som jag skickar in via Benify.
De senaste åren har det vart en hel del kvitton.
Dels pga graviditet då jag blev inskriven hos spec.mödravården och dels för astmagrejen.
JULFIN
Jag var hos frisören för klipp och färg på utväxt.
Jag fortsatte på färgtemat "likadant-som-min-dotter".
Eftersom min frisör Jennifer var fullbokad tog jag en tid hos en tjej som heter Jessica.
Väldigt trevlig tjej som berättade att hon älskade att fläta.
Så när hon frågade om håret önskades styling med lockar så frågade jag om jag inte kunde få en fläta istället. Perfekt. Lockar är ju det enda jag "stylar" håret med de få gångerna som det görs.
Denna frisörtid var strax efter lunch och Pontus var fortfarande på jobbet.
Lösningen?
Jo jag frågade Vicke och två kompisar till honom om de inte kunde tänka sig att vara här och passa småttingarna. En lysande idé måste jag säga.
Det var i trygga händer som jag lämnade hemmet.
Tonåringarna hängde kvar här hela dagen och kvällen.
Såååå mysigt att ha mycket liv i huset.
23.00 hade jag och de andra föräldrarna bestämt som sluttid.
Det kändes lagom och det är så skönt att man faktiskt känner kompisars föräldrar.
Det känns som att det även kan kännas tryggt för tonåringarna (?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar