Jag har haft en sån enorm tur att jag inte behövt fundera så mycket över döden.
De som gått bort i min närhet, har aldrig vart riktigt nära.
... och de har även haft åldern inne!
Men när ett dödsbesked att en ung tonårsflicka gått bort når en känns det riktigt jobbigt.
Allt som denna flicka fått utstå under sin uppväxt förde henne in i mitt liv.
Där gjorde hon ett avtryck!
Jag önskade henne all lycka i världen och hoppades att hon skulle gå stark ut ur sin tonårsperiod och förhoppningsvis bli ihoplimmad så pass mycket att hon klarade av det riktiga livet.
Nu finns hon inte längre...
Min vän som delgav mig dödsbeskedet sa något väldigt klokt.
Jag kan inte ens återberätta det för det blev lite snurrigt i huvudet där.
Men just nu hoppas jag på ett liv efter detta.
Jag hoppas och önskar att J kommit till en bättre plats.
En trygg plats där hon får uppleva lycka och återförenas med sin mamma.
Livet är inte en dans på rosor... säger vi.... vi, som har det hyfsat lätt.
Hennes liv var allt för ofta taggig.
Men jag är glad att våra vägar korsades så jag fick chansen att lära känna denna fina tjej.
RIP
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar