Sonen har ett riktigt trökigt sår i handflatan från en olycklig händelse i skolan igår. Han blev puttad i fart och en sån där liten vass sten fastnade där.
Iaf hade han det jobbigt när vi skulle ta en titt under hans välpaketerade hand.
Efteråt säger han till mig
"Mamma, du borde bli doktor för du tar ju hand om mig så bra"
... lite senare kom:
"Nu har du tagit hand om mig så bra så nu ska jag ta hand om dig... är du hungrig? Vill du ha en macka? Jag gör lite mackor till dig" appråpå ingenting när jag hostade.
De fina orden fortsatte strömma..
Vad glad jag blir när man hör att han har växt upp till en sån fin kille.
Mvh opartisk mamma ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar