DEN STORA NAPPDAGEN

Igår inträffade den stora nappdagen för fröken Ella.

Egentligen skulle hon få lämna bort napparna när vi ska till Kolmården.

Men när jag berättade att vi skulle åka till Mössebergs djurpark så ville hon hemskt gärna lämna bort napparna där istället. Faktiskt så hade det till och med vart som så att det är Ella som var drivande i detta. Självfallet så är det vi (jag) som uppmärksammat Ella om att man kan ge bort napparna till djurbebisar. Men hon nappade (haha) direkt på detta och igår var det all on her.

Vi letade upp stället man kunde lämna napparna på.

Vilket var ett "kaninhål" i väggen.

Man slängde ner sina nappar i hålet och sen fanns ingen återvändo.

Man kunde inte under några omständigheter fiska upp napparna igen.

Först frågade jag om vi inte skulle vänta, men "NEJ" var svaret jag fick.

- Ja vi ge mina nappaj NU"

Men hon slängde ner allihopa, det blev ett litet stopp när hon kom till napphållaren... 

Den ville hon inte riktigt slänga ner.. inte heller nappen som satt på.

Men när jag sa okej, du får behålla napphållaren.

Då slängde hon ner även den.

Det gick så fort och efteråt försökte hon se napparna ifrån hålet.

Det gick inte så bra.

Vi dröjde oss kvar en liten stund.

Tittade på kaninbebisarna som låg som söta små bollar.

Vi pratade om bebisarna och jag förklarade att nu måste personalen tvätta alla nappar och sen kommer kaninbebisarna få napparna. Jag berättade en liten "saga" om hur jag trodde det skulle gå till.

Ella var mycket nöjd och sprang ut till trampbilarna.

Jag hade aldrig vart på Mösseberg tidigare, men hört mycket gott om det.

Ella var 0 intresserad av djuren så vi gick aldrig någon runda mer än när vi gick förbi hagarna påväg till lekplatserna. Men "Bambi" var rolig att se, Ella har ju Bambi på alla sina trosor.

Lekplatserna var okej, den ena var roligare (och nyare) än den andra.

Dock kanske inte Mösseberg var något för mig.

Jag har väääldigt svårt för när det luktar bondgård och alla tusentals äckliga flugor.

Jag är fullt medveten om att jag är uppvuxen på bondgård och att jag en gång i tiden mockat skit.

Jag har även haft som nöje att gå i koblajjor i hagen och "fiskat" i göselstacken.

Men det var längesen och numera är bondgårdslukten inget som tilltalar mig.

Men men... vi åt vår medtagna picknickmat (Pontus joinade efter jobbet)

på en filt där vi fick vifta bort äckelflugorna och försöka vifta bort alla närgångna getingar så gott det gick. Pontus och Ella klättrade upp i utsiktstornet innan vi for hemåt.

I bilen hem så började Ella ångra sig angående napparna.

- Mamma, ja vii ha mina nappaj, ja vi ha min nappis...

När jag förklarade att det inte gick så ställde hon motfrågan "vajföj?"

Men förutom pratat om nappen så hände det inte så mycket mer än så.

Inga hysteriska utbrott eller liknande.

Vid nattningen märktes det att något var annorlunda.

Hon var sprallig och hade väldigt svårt att komma till ro.

Ella somnade inte förrän 21.30 men då helt utan att fråga efter nappen.

Ella sov hela natten och frågade en gång imorses om sin napp.

Jag fick då påminna henne om att nu har kaninbebisarna napparna.

Kan det verkligen gå såhär smärtfritt?

Så många utbrott hon har haft på dagarna i sommar då hon hela tiden vill ha nappen.

Dock har hon fri tillgång till sin snutte.

Det ska bli spännande att se hur nattningen ikväll blir.