Vilken rivig morgon vi haft.
Jag hörde att Ella började vakna till liv i sitt rum och några sekunder senare kom Vicke in med Ella.
Han langade över henne sen gick han tillbaka och hämtade napp och snutte.
Vi låg och myste och drog oss en stund sedan gick även vi upp.
Killarna höll på att göra i ordning sig för skola och en arbetsdag.
Vi åt frukost i omgångar, först gröt till Ella och sedan en tallrik med yoghurt och glutenfria flingor till mig. Jag är inte glutenintolerant men tycker flingorna är helt fantastisk goda.
Mycket knaprigare och blir inte alls lika sega efter en liten stund i yoghurten.
Peppad av min plötsliga motivationsåtervändo för ett gäng dagar sedan lastade jag in Ella i barnvagnen, täckte över UV suffletten med en tunn scarf (för mörkläggning).
Tog med en flaska vatten och sedan gick vi.
Svårt att komma upp i milen inne stan men har lärt mig en bra runda....
.... som inte går att gå just nu för de bygger om ovanför Kilbacken.
Så jag fick "gena" lite, istället för att fortsätta på Mariestadsvägen efter Statoil fick jag gå längs med Vasboleden, det var bullrigt men Ella sov som en stock.
Vi gick förbi Havstena och upp mot Kyrkogården, första gången jag gick där tyckte jag det var obehagligt. Men nu tycker jag det är fint, och går gärna över kyrkogården om vi är ute och går.
Tycker det är fint med alla blommor på gravarna. Blir glad att anhöriga gör fint på graven.
Vi brukar alltid gå in där barngravarna är.
Det är sorgligt, jag läser snabbt namnen och årtalen.
Jorden fick låna dessa barn en alldeles för kort stund.
Men gravarna är ompysslade och alltid med fina blommor.
Det är vackert...
Tillbaka till promenaden, jag berättar vart vi gick därför jag måste skryta om vad som hände i slutet.
Istället för att gå upp mot Lillegården tog jag in mot Hasselbacken.
Aldrig gått där förut och vi passerade dagiset vid Ulvabackarna och barnen var ute och lekte Björnen sover och Ella hängde ut genom vagnen och tittade fascinerat (hon vaknade ungefär vid Däldernas kapell). Sen skulle man gå över vägen till högersidan då cykelvägen fortsatte där.
Då blev jag sugen att prova att springa med vagnen... (antagligen för att vi började närma oss Majja haha). Så jag förlängde handtagen och började springa.
Det var verkligen inga problem att springa med vår vagn och roligt kändes det.
Vi kom till en nedförsbacke och där gick det som hejsan.
Vi kom tillbaka till vårt hus, jag- svettig som tusan och Ella som gnagde på axelremmen.
Båda nöjda- perfa!!
I eftermiddag ska jag på utvecklingssamtal med Vicke och sedan bär det av ut till Stöpen där det vankas storfredagsmys hos Linda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar