Vilken dag.... natten var hyfsat bra.
Morgonen magisk.
Jag fick vakna av mig själv.
Bägge Kidsen sov och efter nio fick jag dra upp Ella ur sängen. Tursamt nog kunde jag locka med Clifford den röda hunden som gick på barnkanalen.
Bebis sov så hann ta en dusch efter frukost. Vi hade BVC tid att passa kl 13.00 så gick och rullade tummarna för att få gå iväg. För Ja, jag hade tänkt promenera t/r. Allt är frid och fröjd... tills det självklart slår om. Ella gör nr 2 och får så ont att hon bara skriker rakt ut. Jag är så försiktig jag bara kan. Lägger varma tvättlappar mot när det är som värst. Det lindrade för stunden. Sen smörja smörja smörja med feta krämen. Eftersom det är så sårigt så fick hon lufta utan blöja. Det ska man vara väldigt försiktig med om man har ett barn med diarré. Hon försvann in till kontoret när jag matade en illhungrig bebis. Magkänslan sa att detta inte var så bra. Jag ropade på henne några gånger men hon ville inte komma tillbaka.
Plötsligt hör jag henne skrika att hon måste.... sen de där tysta sekunderna följt av en hysterisk tjej som skriker "bajs överallt".
Jepp... så var det med den mattan.
Tur att det var en billig matta från Ikea som ingen i familjen längre älskade.
Men det blev helt plötsligt bråttom.
Matning fick avbrytas, barn duschas och lugnas att det var en olyckshändelse och kan hända vem som helst. Nya tårar och ny smörjomgång. Mata färdigt, torka kräks (bebis). Byta kläder... hämta vagnen och packa den. Kolla busstider, för nu var det försent att gå. Ingen lunch i våra magar så börja bre mackor att ta med. Leta efter filtar, leta efter bvcbok (som jag ändå glömde), leta efter busskort, leta efter mina strumpor som jag hade tagit fram 5 sek innan. Leta efter keps.
Vagnen fick jag köra i backen med gräs då de asfalterade om cykelvägen. Gissa om jag var svett när jag väl kom på bussen.
Men vi hann, bebis är inte längre en 3 kg klimp utan väger numera 4,3kg och är 56 cm lång. Fick det svart på vitt att han avancerat en klädstl och det är dags att lägga undan stl 50. Tre veckor hann han iaf använda kläderna i den storleken.
Hem tog vi iaf en promenad. Gick förbi en lekplats som vi stannade vid. Den kändes sliten, men Ella lekte på och bebis sov i vagnen. Väl hemma kokade jag av värmen. Så vart apskönt att stänga in oss i vårt svala hus.
Eftermiddagen var svår, jag var trött och Ella tenderar att inte lyssna varje gång. Jag blev arg och var benhård med att hon skulle städa upp oredan hon skapat. Till slut var allt upplockat. Det blev bättre när P kom hem. Han fick servera Ella kvällsmat och jag kom sakta men säkert igång igen.
Idag blir en bättre dag för ska äntligen få träffa bebis nr 1, Olle ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar