KM = kommunmästerskapet i friidrott

Dagen började lugnt och slutade i kaos.
Vi var ute i god tid då vi skulle direkt till BVC med bil efter dagislämning.
Det blir inte alltid som man tänkt sig kan jag lugnt konstatera efter denna morgon.
Men vi kom iväg och Felix har äntligen gått upp i vikt med hela 150 g. Så nu väger han 4,6 kg. Vilken jäkla lättnad.
Dock kaskadkräktes han flera gånger inne hos BVC. Stackarn! Jag hade tydligen även glömt bort att han var ett kräkbarn då jag bara hade en ikeakräkis med mig. Skötväskan brukar annars bara full av sådana. Jag fick vackert ta med mig papper från BVC om det skulle komma mer. Lyxigt värre.

Idag var det dags för årets KM.
Vicke hade gått vidare i två grenar: 60 meter och höjdhopp. Jag och Felix var på plats och hejjade. Vicke tog sig inte vidare från kvalet i 60 meter. Han var inte nöjd med sin tid. Tydligen någon sekund långsammare än tidigare.

Men höjden gick bättre.
Han slutade fyra och det gick riktigt bra för honom. Jag menar, killen är 150 cm lång och hoppade 140 cm idag. Han rev på 145 cm och åkte ut. Han var den kortaste killen som kommit vidare. Resten av killarna är runt 160-170 cm långa.
Så trots att han är duktig utifrån sin längd så har han verkligen inte förutsättningar med sig i den grenen.

Efteråt åkte vi till Rusta för att köpa sommarlovapresenter till lärarna från barnen. Det blev varsin plojgrej från Rusta i form av två stora badleksaksankor som man kan sitta på. Dessa ska blåsas upp och överlämnas av barnen till lärarna.
Lärarna ska även få en mer seriös sak i form av presentkorgar som jag tänkte köpa imorgon på Läckerbiten. Ska bli sååå skönt att avsluta rollen som ansvarig klassförälder. Nu tänker jag inte ta på mig någon mer superengagerad roll för Vickes del. Att vara fotbollstränare, representant för Sibben Cup, innebandyförälder och klassförälder tycker jag räcker. Jag har nog fyllt min kvot nu 😊.

Ska försöka hålla mig ifrån sånt när Ella och Felix växer upp. Det gick än att axla dessa roller när man var ensamstående med ETT barn.

Ikväll har vi ÄNTLIGEN spikat semesterveckorna. Aldrig vart med om ett svårare år att göra klart planeringen på.
Jag är ju ledig hela tiden men Pontus har haft väldigt svårt att komma till skott pga hans eviga dåliga samvete. Nu blev det ändå en uppdelad semesterperiod men hoppas det blir bra ändå och att vi spikat rätt veckor. Det är även svårt att planera när man har ett barn på halvtid. Jag får alltid så dåligt samvete gentemot Vicke. Ska vi göra något roligt vill jag gärna ha med honom så det inte blir orättvist.
Men våra första tre semesterveckor ska vi ha honom (lyx värre) men den sista semesterveckan är han hos sin pappa. Då har jag väldigt svårt att exkludera honom genom att göra något roligt. Det känns så elakt. Förnuftiga Mia förstår att det är så det måste bli ibland och att han antagligen kommer få uppleva mer roligt än andra barn då han just har två boenden som gärna vill hitta på saker med honom. Men ändå.. det är ju det där samvetet som gärna vill äta upp en.