Nu var det ett tag sedan vi hördes.
Man kan sammanfatta perioden såhär: elände, sjukdomar och avstickare när man tror att alla är friska.
Pontus var iväg och spelade hockey i Mariestad.
Vi hängde med Tess som fick avbryta våra kvällsplaner och åka hem då självaste maginfluensa dök upp. Väldigt trist på många plan. Det var kul att komma iväg och hänga med henne så var trist att det inte blev takeaway och chillidill i deras hus efter gruppspelet.
Sen fanns det ju en liten risk att vi lyckats fått det överfört.
Så var några nervösa dygn.
Men jag var sååå nöjd när måndagen kom och ingen magsjuka visat sig.
Ibland ska man ha tur med tänkte jag.
Vi besökte Kärnan och allt var frid och fröjd.
På tisdagen hängde vi utomhus nästintill hela dagen.
Långpromenad, lekplats och altanhäng.
Men helt plötsligt började Felix huvud släpa när han kröp.
Han fick inte upp huvudet... och han kämpade och kämpade och backade i frustration.
Blev ledsen och rädd.
Jag blev också rädd.
Provade att lägga ner honom på golvet x antal gånger för att undersöka om att iaktagelsen stämde.
Jag gjorde bedömningen att det var akut.
Att ringa 1177 eller börja med jourcentralen var i min värld inget alternativ.
Utan jag kom iväg snabbt med Felix till barnakuten.
Där blev det något märkligt.
För det första så var Felix allmäntillstånd toppen.
Han var glad och sprallig och hoppade i min famn när vi stod där i luckan.
Där försökte jag förklara att det är något fel med hans nacke/ huvud/ rygg.
Att han inte klarar av att hålla upp huvudet i krypposition utan att det dippar.
Men i övriga positioner går det bra.
Jag bara kände hur dumt allt kändes helt plötsligt.
Jag borde börjat med 1177.
Med facit i hand.
Men jag trodde verkligen att det var yberakut.
4 timmar satt vi i ett överfullt väntrum innan vi fick komma innanför.
Väl i akutens lekrum så kunde jag för första gången lägga ner Felix på golvet.
Helt plötsligt så kunde han krypa och samtidigt hålla upp huvudet.
Va F-N tänkte jag!!!
Han var precis som en vanlig, frisk, sprallig kille.
Jag började packa ihop våra grejer och skulle precis gå ut när doktorn kom.
Jag förklarade situationen och att vi var påväg hem.
Men han ville ta en snabbtitt på Felix ändå.
Det fanns ju inte så mycket att undersöka då han verkade vara precis som vanligt igen.
Vi sa hej då och vi åkte hemåt.
Väl hemma började såklart huvudet att dippa igen.
Felix klarade inte av att hålla uppe sitt huvud längre och han fick panik.
Ledsen och rädd.
Men där och då bestämde vi att vi skulle avvakta tills morgondagen och kvarstår symptom skulle vi söka oss till VC.
Vid det laget hade jag även pratat med vår granne som tyckte det lät som att Felix sträckt en muskel.
Vi hade ju några alternativ när det kunnat hänt.
Men mest troligt var det när Felix gungade i bebisgungan på lekplatsen.
Väldigt vanligt tydligen att barn kan sträcka en muskel och att det inte var något farligt.
THANK GOOD!
Dagen efter vaknade Felix upp och var precis som vanligt.
Vad hände dagen efter detta akutbesök?
Jo, Felix hade traskat längs med kamingrinden och sen fått in sin lilla bebishand innanför och lagt på kaminstenen. Eftersom jag hade eldat hela dagen var det extremt varm.
Så han brände upp sin handflata och fick en grad 2 brännskada.
Han var otröstlig resten av kvällen tills han till slut somnade av utmattning.
Vi gav honom alvedon och kylbalsam som lindring.
Det är fasen inte lätt att heta Felix i dessa tider.
Ella vaknade även upp en morgon och klagade på ett värkande öra.
O no tänkte jag.
Hon har vart förkyld ett tag och jag trodde att hon var inne på slutfasen.
Vi provade med förskolan ändå eftersom det enligt Ella slutat att göra ont och så ville hon gå.
Men efter några timmar fick jag gå iväg och hämta hem henne.
Väl hemma var värken som bortblåst.
3 åringar kan vara bra luriga.
Ibland vet man inte alls vad som gäller.
Efter en kämpig sjukstugevecka var det så jäkla skönt att välkomna helgen.
Eftersom jag inte hade någon aptit på fredagen så tog jag en shake som sen lunch.
Sen for vi iväg till Ellas dansskola.
Efter lektionen passade vi på att fika med Alicias familj innan vi for hemåt.
Jag började må illa, men hey.
Det kan man göra om man ätit dåligt och sen trycker i sig socker.
Jag avfärdade det som hungerillamående.
Till fredagsmiddag hade jag lagat kycklinggryta, couscous och till det libabröd.
Såååå gott!
Men efter maten mådde jag ännu mer illa.
Sådär illa så man går till toaletten för att man är övertygad om att man ska kräkas vilken sekund som helst. Men det kom inget kräk.
Ont i hela kroppen hade jag nu, förhöjd temp med näääästan 38 grader.
Jag kröp ner i fosterställning.
Tråkigaste fredagen ever.
Jag skulle ha filmkväll med killarna.
Jag hade planerat att göra mys deluxe i vardagsrummet.
Massa gottigt hade handlats hem och vi skulle se "A star is born".
Istället låg jag med illamåendet från hell och kunde knappt röra mig.
Jag vaknade upp på lördagen, nöjd över att inte det blev något med mina aningar om maginfluensa.
Istället hade jag så himla ont i magen.
Konstant och när jag rörde mig så gjorde det ännu ondare.
Jag fattade ingenting.
Vid magsjuka brukar det ändå hända något, antingen där bak eller i fram.
Men inget hände.
Jag hade bara såååå ont i magen.
Lördagen sov jag bort då jag fortfarande hade ont i kroppen.
På kvällen skickade jag iväg Pontus till öl- och whiskeymässan.
Han hade tänkt hoppa över den, men jag bet ihop framåt sjutiden och gav mig inte.
Tack och lov var Ella lättnattad.
Sen kunde jag lägga mig halvliggandes i soffan och såg en film med Vicke.
På kvällen började jag googla.
Mina symptomer kunde innebära en blindtarmsinflammation.
Allt stämde in.
Kraftigt illamående, lite feber, ont runt naveln.
Jag var helt inställd på att åka till jourcentralen dagen efteråt med en packad väska i bilen.
Så övertygad var jag...
Operation och sen bli bra igen.
Pontus trillade in efter midnatt.
Jag kunde inte sova eftersom jag sovit massor på dagen.
Så han somnade först.
Jag vaknade upp på söndagen av Felix som var färdigsoven.
Allt är som bortblåst.
Inget magont, inget illamående.
Normaltemp.
Jag var precis som vanligt.
WHAT A F*CK?
Jag kände mig som världens hypokondriker.
Men fine, hellre frisk än sjuk.
Vicke spelade match så helt plötsligt kunde jag åka och kolla.
Väldigt glad över detta givetvis.
På eftermiddagen så kräktes Felix en hel del.
Inget som vi reflekterade över.
Felix. han kräks.
Det enda vi funderade över var att Felix inte var sig själv.
Han var ledsen och svårmatad.
Inte alls sig själv.
Vid 22.00 på söndag kväll så ringer en väldigt ledsen Vicke.
Han mår jätteilla och kräkts.
Han har ont i magen och i hela kroppen.
- DÄR TRILLADE POLLETTEN NER
Jag började googla (igen).
Kan man verkligen ha maginfluensa utan att faktiskt kräkas eller ha diarré?
Enligt 1177 så går tydligen detta alldeles utmärkt.
Man kan må illa (BINGO)
Man kan ha ont i magen (BINGO)
Jag hade haft maginfluensa.
Felix hade haft maginfluensa
Vicke hade maginfluensa
Vicke och jag delade på en chips och dip på lördagskvällen.
Han drack även ur mitt colaglas.
Felix, ja han är ju nära mig hela tiden.
Då återstod den stora frågan: Pontus och Ella då?
Skulle inte de åka på sk*ten?.
Det var en nervös måndag vi genomled.
Men det verkade faktiskt inte som att de skulle utveckla något.
Helt sjukt... så mkt som jag kramar och pussar på Ella hela dagarna.
Men ändå en seger.
3 av 5 familjemedlemmar får man ändå vara nöjd med (?).
Istället vaknade jag och Ella upp på måndagmorgon med världens dunderförkylning.
Här har vi gått och trott att vi redan var förkylda.
Jo tjena, det har inte vart någonting mot nu.
Näsorna rinner för fullt och nysattackerna avlöser varandra.
Om jag brukar vara vardagstrött är det ingenting mot vad man känner sig när man är riktigt riktigt förkyld. Gnälligt inlägg?
Jo, en del.
Men det är så trist.
Veckans tripp till Göteborg blir nu inställt.
Jag orkar inte köra ner med två barn när jag mår såhär.
Alltså, när ska alla barnsjukdomar ta slut?
Jag pallar inte att hela tiden vara mer eller mindre sjuk.
Jag har fått max några dagar mellan alla omgångar då man känt sig 100 % frisk.
Jag kan inte ens köra min hemmaträning just nu pga snor och halsont.
Med detta inlägg så sätter jag nu punkt för allt basiluskgnäll.
Till helgen ska vi vara friska!!!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar