Idag gick jag för första gången på mycket länge; gröna milen på Billingen.
Tack och lov för låsbara hjul på vagnen och tack och lov att jag blev påmind om att denna funktionen fanns på vagnen 😃.
Förra veckans 5 km kändes aningen futtigt när man kom tillbaka till parkeringen.
Samtidigt kändes milen som en rejäl utmaning.
Idag var flåset konstant uppe på tapeten.
Jag praktiskt taget flåsade mig igenom 10 ½ km.
Vi stannade även och körde styrka mitt i skogen.
Precis asgött.
Tyvärr fick jag med mig en ovälkommen passagerare med mig hem.
I form av en älgfluga!
Jag visste verkligen inte vad detta var, först trodde jag det var en spindel.
Men när jag tittade närmare så såg det mer ut som myra än spindel men ändå inte som en myra.
Vad gör man?
Jo man slänger upp fanskapet på Instastory och ber om hjälp att identifiera.
Det var väldigt många som visste exakt vad det var samt hade många egna erfarenheter.
En älgfluga är alltså en blodsugande parasit som väljer ett värddjur som de kalasar på.
Främst älg. Men ibland tar de fel och ger sig på en människa.
De vill gärna ner i hårbotten för att bygga på.
Men med människoblod kan de inte fortsätta att fortplanta sig.
När de landat brukar de gnaga av sig sina vingar för att lättare komma intill.
Min fripassagerare trodde uppenbarligen att hen hittat rätt och gjort sig av med sina vingar.
Hur och vart upptäckte jag detta då?
Jo, när jag kom hem och skulle göra i ordning en flaska till Felix så kände jag att det kröp i mitt hår.
Men jag fick inte tag i något så jag trodde att det var inbillning.
Jag trodde att det kanske var en svettdroppe som rört på sig.
Detta trots att jag inte hade något rinnande svett.
Men hey, man försöker ändå hitta på en rimlig förklaring.
Jag satte mig tillrätta i fotöljen med Felix.
En liten stund in i matningen så känner jag att det rör på sig igen.
Jag intalar mig åter att det är en svettdroppe för den går helt lodrätt ner.
Svettdroppen når mitt öra och åker in.
Va f-n tänker jag?
Jag är ju torr... jag FRÖS till is när jag kände att svettdroppen rörde sig inuti mitt öra.
Skoja inte med mig att jag fick panik.
Jag började rycka med huvudet (ni vet sådär som när man försöker få ut vatten i örat).
Det bara rörde på sig mer.
Jag kände mig gråtfärdig och försökte uthärda då jag:
1. matade Felix
2. Inte kunde göra annat, en tops hade bara tryckt in fanskapet i trumhinnan.
Pincett kändes där och då inte som ett alternativ då jag inte kan se in i mitt öra.
Men vet ni, vet löste sig.
Jag försökte pincetta med mina naglar och fick tydligen fast kroppen och den for ut.
Snacka om att känna sig äcklad.
Nu har jag ett sår i örat och är rätt säker på att det inte fanns där innan.
Äckelpäckeldjur.
Helt ärligt är jag lite rädd för skogen nu om man ska riskera på älgflugor.
Nu hade jag tur, enligt mina vänner på Instagram och google så är de väldigt svåra att få tag i när de krupit in i håret.
Lisa: klarade du dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar