torsdag 27 september 2018

NÄR MAN INTE ÄR SIG SJÄLV..

Som jag tidigare berättat så har jag tagit upp kampen mot min PMS. Jag har träffat en läkare som ställde diagnosen PMDS, vilket är snäppet värre än "bara" PMS.
Jag fick anti depp. Utskrivet som man ska ta två veckor innan mens.

Jag är inne på femte pillret och bieffekterna visade sig rätt snabbt.
Illamående delux... förhöjd temp och sen känner jag mig rätt avtrubbad på något underligt sätt. Det är lite svårt att beskriva. Jag som ALLTID vaknar om något av barnen vaknar. Då menar jag ALLTID, vid minsta lilla pip. Jag har nu slutet vakna på nätterna. Pontus har fått ta skrikande barn. Idag hade jag vakten precis vid örat när Felix vaknade... Men inte heller då vaknade jag. Vad är det i dessa tabletter egentligen?

Igår gick jag och la mig vid 18. Helt slut, ändå har jag sovit halva dagen idag med. TACK OCH LOV FÖR VICKE!
Han har vart en pärla.
På förmiddagen har jag vart iväg med Felix. Hjälpt en kompis att handla och sedan börjat förbereda inför helgens projekt. Dragit ut spikar, flyttat möbler osv. Vicke passade Ella och önskade därmed lunch från BK som tack för hjälpen. Absolut. Det förtjänar han...han var till och med inställd på att ta hand om ev. Blöja. På em när jag inte klarade av att hålla ögonen öppna så roddade han bägge småsyskonen. Avvisade dörrförsäljare OCH tog även en kissig blöja för första gången i sitt liv. Nu har jag vart vaken några timmar och hjälpt Pontus med barnen. Men är åter redo för sängen. Vi tror (hoppas) att det bara är en övergångsperiod. För annars vet jag inte vad som är värst... PMSD eller ett avtrubbat ufo?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar